Vår sista dans - Melissa Horn

I stället för den traditionsenliga sammanfattningen av året väljer jag att avsluta med någon annans ord. Någon jag inte ens visste fanns för ett år sedan. Det ger hopp för framtiden.

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är
Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig så här

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals
Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar, du hör säkert ingenting alls

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet jag måste ta steget
ur vår sista dans

Älskling hör på
jag tar steget
ur vår sista dans

nyårstack

jag förstår inte alltid livet
men är tacksam
för allt jag får

omsorgen
som finns där
alltid

glädjen
i det lilla
det allra minsta

förundran
över
att livet
faktiskt
blir till det bästa
när jag släpper taget

tack!

Årets blogg

Årets ...

BOK - Starkare än hatet av Tim Guénard är helt klart den bästa bok jag läst i år
DU - Du finns med i orden. Du finns i mig. Du finns.
FÄRG - rött och vitt är och förblir mina favoriter
INLÄGG - H som i hetta återvänder jag oftast till
KVINNA - Melissa Horn kan skriva och sjunga om mitt liv
MAN - Tomas Andersson Wij likaså
ORD - ambivalens
TAL - hundra (hel, delad eller dubblad)

HISS - uppmuntran lever jag av
DISS - att bli ignorerad är något jag avskyr mer än annat
NEJ - ett nej kan också betyda inte just nu
JA - att skriva regelbundet och dela med sig av det. Fortsättning följer alldeles säkert.

Jag ska inte

jag ska inte säga att du knäckte mig
att den undantryckta ilskan gjorde mig deprimerad
att jag inte förstår hur du kunde låta oss rinna ut i sanden

jag ska stå kvar och le
älska dig som förut
och fråga
om vi kan bli vänner igen

kan vi det?

Nu är det slut

jag måste sluta tänka att du finns
bakom varje jobb,
utbildning
och examen

jag måste sluta hoppas att du är
det perfekta,
ljuset i tunneln
och lösningen på mitt liv

jag måste sluta tro att jag kommer
springa på dig på stan,
trilla över dig i ett annat land
och överraskas när jag minst anar det

jag måste sluta
sluta tänka att du finns
sluta hoppas att du är
sluta tro
att du existerar

Jumbotronen - Tomas Andersson Wij

Har jag lärt mig att leva här
Eller bara att stå ut?

Vi vet vad vi bytte bort
Men knappast vad vi fick

Hann du se det i mina ögon
Hur stjärnorna tändes och dog?

Så länge jag kan minnas
Har jag väntat på ett svar

Kände du hur mitt hjärta tvekade
Men tog upp sina slag?

Lucka 24 - Krubban

julen är här
inbjudna gäster på rad
stämningen bär
över land och vår stad

allt lugnar ner sig
nu är det tid
lämna stressen bakom mig
ta del av din frid

tänk att du kom hit
för alla som tror
att leda oss fram dit
där kärleken bor

Lucka 23 - Lillejulafton

Varje år firar familjen lillejul hos vänner till mina föräldrar. När vi var små lekte vi ofta i bilen på väg dit. Tävlingen att räkna stakar, stjärnor, julgranar eller ljusslingor är och förblir en klassiker. Vad gör du på väg till julen?

Lucka 22 - En vit jul

78% önskar sig en vit jul påstod Illum i deras julkatalog för några år sen. Vilken slags jul de (vi?) längtar efter är inte helt klart. Den vita julen - fri från alkohol för barnens eller våra medmänniskors skull. Den vita julen som vi sjunger om och sådan vi minns att alla jular var förr. Eller den vita julen jag gillar bäst. När man låter snön inta hela julrummet. Vill du ha en vit jul?

Lucka 21 - Mon Beau Sapin ...

Årets tema blev snabbt bestämt till rött och guld efter en snabb inventering av innehållet i julgranspyntlådorna. Det var ganska givet att min bror skulle vara med och klä granen eftersom den står i hans vardagsrum. Han roade sig. Jag roade mig. Det märkliga var att familjemedlemmen som inte ville vara med - med förklaringen att de hade en gran hemma som stod och väntade på att bli klädd - ändå hade väldigt mycket åsikter om hur vi hängde sakerna och vilka vi valde bort, hon t.o.m. vågade antydda att vårt tema inte behövde följas. Jag avskyr när folk avstår från något och sen ändå ska lägga sig i! Det går bort. Engagera dig eller håll tyst! (det märks att jag älskar familjejulen...)
Hur klär du din gran?

Lucka 20 - Fjärde advent

fyra står nu ljusen brinnande i husen
stilla faller friden snart i takt med tiden
snön ligger på taken sällan skådat maken
julen är snart inne i kalender och i sinne

Lucka 19 - En spexig jul

För ett år sen var det fullt ös. Veckor av manusskrivande, textbearbetning, sjungande, regisserande, kulisskapande, övning, övning, övning och framförallt: hemlighetshållandet skulle snart vara över. Ett julspex av sällan skådat slag tog form.
   För de speciellt invigda var anspänningen stor. Genrepet fick åtminstone mig att inse att det är nu det händer. Men inte förrän de speciellt utvalda såg världspremiären förstod jag till fullo vad som hänt. Publikens reaktioner efteråt värmer fortfarande mitt spexhjärta och författarsjäl.
   Det är för er jag gör allt det här. För er är slitet värd all möda. Utan er intet.
   Vad gjorde du för ett år sen?

Lucka 18 - Ängel

Borta är det gamla julpyntet med starka inslag av röda män med luva. Kvar finns de vita ljusvarelserna som sjunger om ett hopp bortom detta livet. Hur pyntar du?

Lucka 17 - Ringlek

sju vackra gossar i en ring
dansar letande flickor omkring
sökande efter vännen sin

den som jag räcker handen till
vara vem det vara vill
får all kärleken min

till slut för att bli glad
har jag nu fått den jag vill ha
när julstjärnorna stråla

plötsligt är det ingen lek
det enda kvar är bittert svek
den som leker ska allt tåla

Lucka 16 - All I want for Christmas...

Jag önskar mig
en fridfull jul
en kommentar nu och då på min blogg
en fritid att skriva och läsa böcker på
Vad önskar du dig?

Lucka 15 - Stressymptom

Det är den tiden på året när man har en massa extra aktiviteter att hinna med - julfester, avslutningar, utvärderingar, julkonserter, bak, pyssel, skriva julkort, köpa julklappar - samtidigt som man ska klara av det vanliga livet också. Som jag skrev för ett tag sen är det lätt att stressa upp sig över alla måsten. Jag försöker sänka ambitionsnivån och avstå från olika saker för att orka med men ändå finns det inte mycket energi kvar. När tar det slut? Någon mer än jag som befarar kollaps på julafton?

Lucka 14 - Glitter överallt

glittrande sjöisar
blänkande snöflingor
luciaglitter på ramen
tindrande ögon
hos var och en
som ser
som dröjer sig kvar
som längtar tillbaka
som längtar framåt
som vill ha
julefrid
året runt

Lucka 13 - Lucia och tredje advent

tidig är morgonen
än är det mörkt
tre lyser ljusen
en sång snart man hör
upplyst blir dagen
med vacker musik
stämningen fyller
oss alla med frid

Lucka 12 - Sötaste valet

Tjong. Och du?

Lucka 11 - Då är det jul ...

Tyvärr missar jag musikhögskolans luciakonsert idag. Ett seminarium får gå före denna händelse. Men jag längtar verkligen efter en riktig härlig julkonsert! Underbar musik, sagolik atmosfär och tindrande ögon som förklarar för oss som inte riktigt fattat att det faktiskt snart är jul. När vet du att det är jul?

Lucka 10 - Den stora prisdagen

Nobelpriset i litteratur gick till ...

tjugosex engelskspråkiga
tolv kvinnliga
och sju svenska
författare

Aldrig har jag läst dem
knappt ens hört talas om dem.
Och jag ska kallas litteratur-VETARE.
När läser du nobelpristagarna?

Lucka 9 - En matig jul

Sill vörtbröd grönkål skinka rödbetor
janssons frestelse rödkål risgröt senap
edamerost ägg lax prinskorv brunkål
köttbullar lutfisk dagen till ära.
Vad äter du helst till jul?

Lucka 8 - Dofter från det förflutna

Det sägs att dofter är det bästa sättet för oss att minnas. Om det är sant är det inte så konstigt att hela livets jular passerar revy när man stökar i köket eller begraver näsan i hyacinter så här års. Kryddorna från länder långt långt bort skapar märkligt nog den genuina svenska julstämningen. Vad hade julen varit utan kryddnejlikor, kanel och ingefära? För att inte tala om alla blommor.

Lucka 7 - Pysselsyssla

Jag minns papperstjärnorna från barndomen. De i silver och guld var svårare att vika än de vita och röda. Flätade hjärtan förstod jag mig aldrig på men de är fina. Numera håller jag mig till att pyssla om kataloger från Village och Gudrun Sjödén till julkort och min specialitet: små smällkarameller i olika material. Den som inte har silkespapper använder katalogen igen för att skapa julpynt som varken kostar särskilt mycket eller tar så lång tid att fixa. Vad pysslar du helst?

Lucka 6 - Andra advent

dagarna passerar
tiden aldrig stilla stå
jag stannar upp och andas
framför ljusen som är två

Lucka 5 - Glöggtider

Mitt i den kallaste av tider på året tar vi fram flaskorna och värmer det där kryddiga goda för mysstunder.Förra året testade jag en ny sort. Den rekommenderas. Vilken är din favorit?

Lucka 4 - Bakfrågor

Besökte en julmarknad i söndags. Där kunde man köpa pepparkaksformar i form av både mustasch, pipa och högklackade skor. Allt för den moderna människan. Men vem är det som har bestämt vilka former pepparkakorna ska ha? Jag förstår änglar och hjärtan men grisar, gubbar och gummor. För att inte tala om lussekatter. Vem kom på det? Och varför blev just den formen standard?
Till sist undrar jag vilket bakar man egentligen först: lussekatter eller pepparkakor?

Lucka 3 - Du stjärna ...

Jag älskar min adventstjärna! Sprider ljus och glädje med sitt vackra mönster där den hänger i fönstret. Vänlig mot Jorden är den också. En av de bästa julklapparna jag nånsin fått. Hur ser ditt adventsfönster ut?

Lucka 2 - En vacker jul

En av mina absoluta favoriter i advent är att "sjunga in advent" första söndagen i advent. Det sker i en kyrka där jag bor och är startskottet för månaden som ligger framför.
Jag älskar stämsång och kyrkokören ger mig vad jag vill ha. De traditionella psalmerna som jag inte hört på ett år får mitt hjärta att slå extra slag. Om man inte är så mycket för det där med musik kan man njuta av kyrkans interiör. Vackrare byggnad får man leta efter!
Så om du tycker att det är rätt grått och trist så här års vill jag uppmana dig att besöka en kyrka. Se det vackra och ta in det storslagna i atmosfären. Lyssna på tonerna som svävar uppåt i katedralen. Njut av det vackra i din omgivning! Musik och konst är min grej. Vilken är din?

Lucka 1 - Första advent

jag tänder första ljuset
och lågan fladdrar smått
vi förundras över tiden
och året som har gått

Tonsatt förförelse

jag blir så enkelt förförd av musiker
basister, trumpetare, pianister, sångare, gitarrister...
ändå är det egentligen inte personerna i sig som förför
utan musiken
tonerna som svävar
energin
förmågan som står ut
och ger mig en tagg i hjärtat
i ögat
det gäller att kunna urskilja
vad som är äkta kärlek
och vad som bara är yta

Jag vill inte

Jag vill inte vara med mer
Leken är inte rolig längre
Jag vill inte bli utpekad igen
Skratten hörs mycket oftare numera
Jag vill inte behöva ta allas ansvar
Vi består av många fler än mig
Jag vill inte vara med mer
Jag vill bara gå härifrån

Slut innan start

Jag vet inte hur många av er som börjat ana julstressen i ögonvrån; allt man vill hinna med och alla man vill träffa innan högtiderna sprider oss över landet, över världen. Samtidigt är det bara november och även om detaljhandeln gärna ser att vi börjar julen i oktober kan vi ta det lugnt ett bra tag till. I vanliga fall brukar jag också kunna göra det men i år är jag sönderstressad innan december ens har börjat. Har alldeles för mycket att läsa och inte alls särskilt mycket entusiasm. Dessutom finns det ett projekt inför helgen som kräver en hel del kreativitet, vilket jag saknar och jag tvivlar på utförandets ypperliga resultat.
Stress, julstress, decemberhets. Same same but different.

När livet är svårt

Ångest
Jag vill dö
Bort från allt det här
Kroppen är fastlåst
Inombords är det full panik
Min själ kvävs långsamt
Det finns inget kvar
Allt är borta
Ingen kan hjälpa

Res dig upp och gå - Tomas Andersson Wij

Nu när du visat vem du är och bara vädjar om ridå
Det är då du ska resa dig upp och gå
Du har gjort vad du kan
Sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp

Fallen

I jumped the cliff for you
'cause you were worth the fall
The landing came to soon
I never expected this pain
Battered and bruised
not hearing anything at all
You left before the ending
I lie broken in vain

Frusen mark

Jag står
här
Kan inte
röra mig
Varken framåt
eller bakåt
Nervbanorna är avklippta
Signalen är bruten
Jag är
fast

Livet har en framtid

En stormig kväll på stadsbiblioteket gav poetiska föreläsningsanteckningar.

Livet har en framtid
Upplysning
Renässans
Romantik
Litteraturhistoria i vår samtid
Bilden av ett hopp
Känslor i hjärna och hjärta
En motkultur
Helande tar tid
Existens
Att vara känslig
Konsten att leva

Finns inte

jag lägger alla minnen av dig i en låda

din bok
dina skor
ditt namn
din färg
dina ögon
ditt ord

långsamt lägger jag på locket
hoppas och ber
- även om jag inte tror -
att om du inte syns
finns du inte

På återseende, del två: mer saknad efter det som varit

Den jag saknar näst mest är min bäste vän.

Jag saknar dig. Jag saknar vår relation. Våra samtal som alltid dröjde kvar inom mig. Vi hängde varje dag. Pratade och skrattade tillsammans. Ibland grät vi. Delade livet på alla punkter. Delade allt. Tog promenader om morgonen. Diktade på eftermiddagen. Drömde om framtiden på nätterna. Satt inte och väntade på livet utan levde livet och önskade att det aldrig skulle ta slut. Jag saknar att ha dig nära mig. Veta att du finns där. Jag saknar med tårar.

Gud, varför har jag övergivit dig?

Mera mirakel

Veckan började med världens sämsta självförtroende och håglös blick. Översvämning i lägenheten och en gammal bekant på besök. Inte helt oväntat men definitivt ett ovälkommet besök. Onsdag följde på tisdag och önskad förändring uteblev. Torsdagens chockbesked fick mig trots allt inte ur balans. Men fjorton timmar? Kom igen! Närvarande fanns den gnagande oron inför att behöva bryta under slutspurten. Ett kort men ack så hjärtligt hej på stationen fredagkväll gjorde susen. Kontakt med högre makter fick nästa morgon att börja utan ovilja. En fridfull start i paradisets källare gav resultat. Kanske har kroppen blivit tyngre sen sist men själen är så mycket lättare att det känns.

Psalm 13 - Brian Doerksen

How long, oh Lord, will you forget me?
How long, oh Lord, will you look the other way?
How long, oh Lord, must I wrestle with my thoughts?
And every day have such sorrow in my heart?

Look on me and answer, oh God, my father
Bring light to my darkness before they see me fall

Jag är din - Erik Tilling

Jag andas ut min ensamhet ...
Jag andas in att jag är Din.

Winter song - Sara Bareilles & Ingrid Michaelson

They say that things just cannot grow
beneath the winter snow,
or so I have been told.

I still believe in summer days.
The seasons always change
and life will find a way.

Help - Joyful Noise

Help
when I dont understand
whats in your master plan,
and I need your direction
Help
when I am all alone,
and I need someone to call on,
to love me and care for me

Broken strings - James Morrison & Nelly Furtado

You broke me, now I can't feel anything

The truth hurts and lies worse

Fix you - Coldplay

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Vem lämnade vem? - Melissa Horn

Jag ska aldrig mer säga sanningen till nån som saknar förmåga att förstå

Jag önskar jag var en sån som inte tänker alls

Imagine me - Kirk Franklin

Letting go of all of the ones who hurt me
Cause they never did deserve me

Letting go of my past
And glad I have another chance
And my heart will dance
'Cause I don't have to read that page again

TEMAVECKA

Musiken i mitt tentapluggande liv (9-13 november)

På återseende

Återträff får nuet att tänka på det förlutna men också hur dåtiden såg på framtiden. Det blir mycket prat om vad som hänt sen sist, hur det brukade vara och vad som ska hända framöver. Några saknar mycket, några inte alls. Vissa har gått vidare från det avslutade kapitlet som ligger bakom dem. Andra dröjer sig gärna kvar vid nostalgin och drömmer om dagar som flytt. De flesta kramar blir långa både när vi möts och skiljs åt. Ett löfte om att ses igen skickar iväg oss ut i världen när helgen är över.

Vem jag saknar mest från förr?
Jag saknar en person som var positiv, hade gott självförtroende och som inte hade särskilt stora bekymmer i tillvaron. En levnadsglad person som befann sig i nuet för det mesta. En beundransvärd kvinna helt enkelt.
Jag saknar den jag var då. Men vi har ju lovat att vi ska ses igen...

A bitter song - Butterfly Boucher

All I need to write is a bitter song to make me better.
Much better.

Brevdikt

Kära farmor,
jag skriver för jag saknar
din omfamning och frid.
Du kanske kunde skicka
recept på evighetens liv.
Och sen om du vill lära
mig virkning lik din sjal
jag bär på vid mitt hjärta
en sådan, likadan.
Då skulle ljuset lysa
här på min vandringsstig
Skriv snart nu snälla svara.
Jag undrar var du är.
Kärlek, L

November

Nu är tiden för avklädda träd. Färgprakten har försvunnit och kvar är tomheten. Stormarna är här för att stanna och jag blåser nästan bort på väg till mitt mål. Dagarna är mörka trots att det knappt är molnigt. Det blir liksom aldrig ljust så här års. Helt oväntat kan det glittra till i luften. De små vita flingorna lever farligt trots den kalla vinden. Än vågar jag inte hoppas på ljuset men snart, snart är det ändå dags för en ny tid. Men först - november.

Psalmpåminnelse

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Att sin dyra egendom bevara,
denna omsorg har han lagt på sig.
“Som din dag, så skall din kraft ock vara,”
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla,
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.
Lina Sandell-Berg

När det förflutna kommer tillbaka

Att läsa nio år gamla dagboksanteckningar och lyssna på låten som refereras en av dagarna framkallar inte bara minnen utan känslor, platser och personer jag glömt finns.

I'm broken and empty without you.

One of those days

Tänk att det kan vara så bra att när man sätter sig ner för att skriva dagens inlägg och inte riktigt hittar orden, eller bilderna för ens känslotillstånd, just då råkar man kolla in någon annans blogg och hittar ett inlägg som säger allt. Precis som det är. Just nu.

Glädje!

Jag försöker hitta guldkorn i vardagen och anledning till skratt i suckarna. Det är inte alltid så lätt men hittade Joakim & Joels video till "Mer av dig" häromkvällen och den gjorde mig glad. Njut kära bloggläsare (om ni finns...)!

Jag drunknar i dina ögon

Jag drunknar i dina ögon
Ovetande om att jag ens hoppat i
Men jag håller mig kvar
Klamrar mig fast vid hoppet
Hoppet om att du ska se mig
Rädda mig
Älska mig

En vanlig dag

Varje morgon är det förhoppningar i luften
ambitioner som lockar
glädje för livet
och genuin lycka över små ting
På kvällen är det total kollaps i tårar
vantron växer
följs av vanmakt
slutar oftast i en hopplöshet

Autopilot

Fötterna tar sig framåt utan att jag anstränger mig. Gata upp och ner. Ögonen registrerar ord i böckerna utan att jag förstår vad jag läser. Jag vaknar, jag lever, jag somnar.
Livet passerar utan att göra någon skillnad.

Jag litar inte på någon

Jag litar inte på någon
Ingen
Inte en enda
Inte ens på dig
Även om du står här framför mig
Lovar mig din trohet
Bedyrar din kärlek
Erbjuder mig ditt hjärta
Intygar att du vill ha mig
Mig?
Du säger jag är önskad
Precis för den jag är
En utsträckt hand
Ett tyst välkommen
Jag litar inte på någon
Ingen
Inte en enda
Inte ens på dig

Don't let me get me - Pink

Doctor won't you please prescribe me something
A day in the life of someone else?

Första sista

Du undrar redan när röstens sköra anslag gjort tillräckliga anspråk
klarnat tysta anletsdrag
Genom mörkers svarta andning går rutinen nedåt
tvärs
så åter rakt tillbaks
Sedan noga avvägt trillar renommét

Närvaro?

Du är här
Jag är här
Men är vi här?
I denna värld
av tillvarons darrande
hoppets flämtande
känslostormarnas fruktade
närvaro

Frånvaron av oss
är det som finns kvar
just nu
just här
idag

Herr Stålknapp

Adonis
H C Andersen
Pelle Almqvist
Dan Andersson
Anders Lund Madsen
Tomas Andersson Wij
Abel

Orddelning

Ibland är livet tungt och jag känner mig så här ...
men sedan finns det dagar när jag helt oväntat tar mig tid att läsa gamla texter och då slår det mig ofta hur bra jag är och hur mycket jag saknar att skriva. Som idag - då jag vågade ta fram skrivboken som jag inte öppnat sedan juli och läste. Läste, läste, läste. Läste baklänges från pärm till pärm. Och gladdes!
Eftersom delad glädje är dubbel glädje tänkte jag försöka överföra en del till den digitala världen här framöver.

Det här är platsen

Det här är platsen
där mina rötter finner vila
dit min själ alltid längtat
och mina vingar slutar slå
Det här är livet
som jag drömt om dag och natt
som jag vetat funnits
bakom bruset
bakom ljuget
om att inte passa in
Det här är slutet
det här är nu.
Wanås Slottspark augusti 2008

3xD=sant

Det slog mig idag. Än en gång.
Alla mina (tre) dramalärare har varit otroligt uppmuntrande.
Är det något de får lära sig på dramaskolan?

Sen en tid tillbaka - Melissa Horn

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Studentens klagan

Det är meningen att man ska få större förståelse och uppnå någon form av insikt genom att läsa kurslitteraturen. Men idag...

"Och eftersom jämförelse mellan värdigheter inte sker i fråga om samma föremål, utan ifråga om olika, så att vi säger att det värdigare som är värdigt det större [tingen], [medan det är] värdigast som är värdigt de största (eftersom inget kan vara värdigare [än ett annat] om de är lika bra), så är det uppenbart att de bästa tingen är värdiga de bästa, enligt sakernas krav."

Är det någon som förstår det här?

Ambivalens

Jag vill sova
jag vill vakna
Jag vill skratta
jag vill gråta
Jag vill vara uppe
jag vill vara nere
Jag vill fasta
jag vill frossa
Jag vill blunda
jag vill öppna ögonen
Jag vill leva
jag vill dö
Jag vill
Jag vill
Jag vill andas.

Höst i Bjerred

Bryggan är ändlös
Havet utan slut
Blekgrå lördagsskyar
sprids snart av oväntade strålar
I gränslandet finns allt
förenande broar
splittrande vindar
Vattnet slår mot stranden
Sköljer långsamt men obevekligt bort sommaren

Oroshjärta - Tomas Andersson Wij

... dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen

Det förflutna i skåpet

Sjunkande temperatur kräver en garderobsinventering.
Nu ligger det två högar framför mig. Den ena röd med små gröna rutor av utländskt ursprung. Den andra är gråsvartrandig likt staden jag besökte förra hösten. Båda högarna representerar olika platser som betytt mycket för mig, förändringar som har fört mig in på vägar jag inte visste fanns. De står för den jag var men faktiskt inte längre är. Jag kan knappt kännas vid dem. Varken halsduken, vantarna eller den jag var sist jag använde dem.
Vem är jag nu?

Halvtidsvila

När halva matchen gått är det dags för en andningspaus. Påfyllning av vätska. Se över vad som gått bra, vad som kan förbättras och vad som absolut inte får upprepas.

Det enda man vet är att det är exakt lika lång kamp kvar. Matchen är inte avgjord på något vis. Det handlar bara om att ladda om, ta ett djupt andetag och sedan gå in på plan igen.

När jag kommer hem och är ensam igen

... luktar det du i lägenheten.

Våga vägra vinterjacka

Jag fryser in hösten istället.
Traditionsenligt eller dumt?

Född på fel sida?

Tre anledningar att tro jag inte är svensk:
Jag äter gärna rågbröd till lunch
De godaste fastlagsbullarna är de utan grädde
Jag är hellre ledig nästa vecka än allhelgonaveckan
(Förra hösten tog faktiskt min kropp lov långt innan skolan gjorde det...)
Det finns ett land där jag hör hemma.

Ett sjukt inlägg

När man är sjuk får man göra vad man vill.

Sova hela förmiddagen
Laga äppelmos
Äta frukost långt efter vanligt folk äter lunch
Ta en långsam promenad genom staden
Fynda på Erikshjälpen inför lördagens temafest
Dricka massa te med honung
Blogga om hur det är att vara sjuk
Kolla på tv
Somna till en bra bok

I will remember you - Sara McLachlan

Weep not for the memories

Jag lovar...

Kan man avlägga ett nyårslöfte i oktober? Får man det och vad innebär det i så fall? Ska det gälla resten av året eller ett helt år framåt?

Ingen mer distraktion.
Inget mer intresse för det som tar energi från mig.
Ingen längtan efter det som ändå inte ger glädje.
Inget mer.
Tack.

Egoism

Jag vet jag är otroligt självisk när jag går hem denna dag och sörjer att inte få ta del av den bäste föreläsaren mer. Hans sköna personlighet och underbara sätt att uttrycka sig. Med hela sitt jag. Hans uppmuntrande ord och glada uppsyn. Inget mer sådant i höst.

När jag försöker se bortom min själviskhet - den som kommer få mig att betrakta alla andra lärare genom ett orättvist filter hädanefter - gläds jag med hans barn. Föräldralediga borde få en egen dag att firas på.

Mirakel

Mina vänner vill att Gud ska göra underverk. De säger de skulle tro på Gud bara något övernaturligt inträffade. Då skulle de veta att Gud finns. Jag försöker förklara för dem men de vill inte lyssna.

Jag tror på en Gud som utför mirakel dagligen. Små under som att få mig upp ur sängen varje morgon eller att inspirera en trött student att skriva hemtenta när ångesten hälsar på. Mirakel som att trots ännu en besvikelse finna hopp i den hopplösaste av situationer.

Om inte detta är övernaturligt vet jag inte vad.

Your way

the way you talk to me
the way you laugh at me
no matter what I say
the way you look at me with condescending
makes me feel like I'm out of intelligens
like someone who doesn't know anything
makes me feel like such a little person
a nobody
makes me wanna leave
and never come back

Bitter eftersmak

Hur kan man sitta i ett svensk-norskt tvprogram och berätta om sin otrohet? Förklara hur man under ett års tid fick smyga med förhållandet eftersom "jag var lite gift och han hade flickvän när vi träffades". Det här hon talar om, står det för den nya kulturens ideal som hon höjer till skyarna? Jag undrar hur det känns för hennes barn att höra henne prata om sitt förflutna i tv, och dessutom skratta åt det.
Jag mår dåligt och vill inte se denna person mer. Inte höra ett endaste ord som kommer från henne.

Dröjsmål

Är det sant? Svaret
är - underförstått -
nej. Men det kommer

inget svar - bara
trögast tänkbara
replik. Tystnaden.
ur Det finns bara en dikt av Cid Corman

Ibland finns det redan någon som sagt det man vill säga.

Kreativitet

I ständig rörelse
genom livets tillvaro
Snuddar vid sanningen
växer med tiden
Förblindas av målet
växlar upp
eller ner

Skingrar problemen
utanför lådan
Hittar det sökta
där ingen har letat

En positiv dikt

Jag vill leva
hela livet
så här

Framåt
utåt
uppåt

Levandegjord
av den Levande
bland de levande

Språkförbistring

Jag säger nästa helg
Du hör nu på fredag
denna helgen

Jag säger dimma
Du hör gråa moln
och ingen sol

Jag säger det räcker nu
Du hör ingenting
ändå

In the sun - Michael Stipe & Coldplay

Jag gör en Berit ikväll

if I find my own way
how much will I find
you

Säsongspremiär

trevande start
dåligt försvar
bortkastade bollar
stolpe ut
svårt finna fokus
halvlek
letar vinnarskalle
i omklädningsrummet
en spelare gör inget lag
ge upp
eller tro på en vändning
drömmen lever
få gå på matchen

HöstdagjämRing

Lika delar sol och regn
Värmen klamrar sig fast
Färgexplosioner i måttlig mängd
Glädjen söker lyckan
Sorgen saknar motstånd
Dag och natt är lika
en sekund
Sedan härskar mörkret

Visste du att ... ?

Ibland kollar jag även det säkraste av alternativ. Mest för skojs skull. Sanningen borde inte förvåna mig men än en gång har producenterna lyckats överraska konsumenten.

Dagens glädjande nyhet är att de goda frukostflingorna numera innehåller skummjölkspulver. Vilken lycka! Det är en ingrediens som jag sannerligen saknat. Känns verkligen roligt att aldrig mer kunna äta dem.

Idag är jag såå less på att vara allergisk!

Förlängd sommar

Hur kan indianer och Britt:or göra sommaren längre?
Inte vet jag men det fungerar tydligen och jag klagar inte alls!
Sandalerna sitter kvar på fötterna.
Det är där de hör hemma.
Jag är tacksam för värme och solsken.
Låt det förbli så här.
Länge. Länge. Länge.
Sen blir det vår igen.
Tack.

Drop det

Hvad ville der ske hvis man siger drop det hurtigt mange gange i træk?
Ville man så virkelig droppe det?

no more M&M:s

Det har blivit alldeles för mycket på sistone och det är lätt att bli beroende men nu får det vara slut på sötsakerna! Egentligen är det konstigt. Jag gillar inte ens jordnötter.

Analys

jag glömmer bort mina problem
jag glömmer bort att tänka
jag glömmer bort att sucka
jag glömmer bort mig själv
jag glömmer inte bort att andas

Modal trots

får man gå baklänges genom ica?
kan man gå från andnöd till fjäderlätt utan ansträngning?
måste man äta mat?
bör man vara glad när solen lyser?
ska man lita på att det svåra kan vara rätt?

Saktmod

långsamt uppvaknande
orkar inte allt
långsammaste cykeltrampet i historien
om det här är livet
vill jag inte leva
långsam läsning
solen torkar inte bort mig

Hundra dagar

100 dagar hade Napoleon makten 1815 innan han besegrades vid Waterloo .
100 dagar är en jaguar dräktig.
100 dagar vandrade Gert Fylking och Robert Aschberg från Ystad till Haparanda 2009.
100 dagar pågick folkmorden i Rwanda 1994 där närmare en miljon människor dödades.
100 dagars arbetslöshet sedan sänker a-kassan dagpenningen.
100 dagar varade manusförfattarnas strejk i Hollywood 2007.
100 dagar vill Sorgbarn vara Erlands slav i Viktor Rydbergs roman Singoalla.
100 dagar är 2.5 gånger 40 dagar.
100 dagar bort finns julen.

Förändring

Det är märkligt hur saker och ting förändras. Utan att vi tänker på det. Årstiderna skiftar ständigt. Med en regelbundenhet så självklar att vi glömmer hur det var. För ett år sedan. Personer som upptog en stor del av livet finns inte mer. Inte ens mobilnumret är kvar. Andra personer har dykt upp. Som ersättning för de försvunna eller för nya behov.

Jag har insett att de flesta jag umgås med för tillfället är människor jag inte visste fanns för ett år sedan. Mina nya kursare har jag knappt känt en halv månad. De andra vännerna tog jag mina första stapplande vänskapssteg med för ungefär exakt ett år sedan. De jag har känt längre än så har antingen flyttat från stan eller fått nya intressen. Eller kanske är det jag som förändrats.

Jag är tacksam för allt jag fått. Förundrad över hur livet förändras. Och hur hjärtat kan expandera. Det finns hopp för framtiden. Men samtidigt kan man undra hur många det egentligen finns plats för där inne.

Livet sorterar ut när jag inte gör det själv.

STORT misstag!

Vivian Wards ord ringer i mina öron idag

Gör om gör rätt

Härliga höst

Som utlovat - och idag väldigt mycket som ett försök till att muntra upp mig själv - kommer inlägget om det som är bra med den här årstiden - som inte verkar kunna vänta på att få svepa in på våra gator, genom parken, över åkrarna, längs med stränderna och in i våra sinnen.

Handboll
- säsongen sätter igång och behovet tillfredsställs varje lördag och söndag, ibland även måndagar och onsdagar... Underbar champions league-lottning i år!
skÖrd
- buskar och träd som ger frukt och torghandel. Vackert att se på, ljuvliga dofter. Smak av höst.
halSduk
- det är mysigt och skönt och snyggt och det finns många i garderoben att välja mellan.
äppelTavlan
- Kiviks kända konstverk tillhör traditionen som på något vis verkar hjälpa mig genom vemodet. Förstår inte riktigt hur. Eller att.

Dåligt lärd läxa

jag borde förstått.
en blick är bara ögon som möts. för en tid. som förvisso kan kännas som en evighet.
men som inte säger någonting. varken då eller nu.
jag borde lärt mig förra gången.

jag borde förstått.
bil efter bil. låter mig inte glömma. får mig att hoppas. varje dag. får mig att tänka på sist. flygbussar är inte bilar men minnet är det samma.
jag borde lärt mig förra gången.

jag borde förstått.
kändisar överallt. hela tiden. när jag vill det. och kan utnyttja det. när jag inte vill det.
för det gör så ont. gör det så svårt att släppa taget.
jag borde lärt mig förra gången.

Retorik

Inget jag sagt är sant
Inte ett enda ord
Allt är som det varit
Sanningen finns
Inte här

Språkpolisen

Jag kan ta mycket men nu räcker det!
Kom igen! Lär er namnen på de ni pratar om.

Hans Christian AndersEn

Tre tankar

Idag tänker jag på Jan. Som får mig att tänka på Henrik. Som får mig att tänka på Axels sambo. Jag tänker på Jan, Henrik och Axels sambo. Jag kan inte låta bli. Så det får bli en sådan där dag. Det får gå. Bara acceptera och ta sig igenom det.
Jag tänker på allt vi gått igenom. Alla dagar vi fick tillsammans. De glada, lyckliga stunderna. Och de andra. O ja, de andra stunderna med.
Jag tänker på hur livet var utan dem. Hur livet blev med dem. Och nu. Hur livet är igen.
Jag tänker på dem. Vilka de är och vem de kom att vara för mig. Innan jag visste. Vad de står för. Det jag inte kan få.
Sedan tänker jag på Jans bror och det gör inte saken bättre. Och att han också har en bror. Vill bara blunda och få allt att försvinna. Men jag fortsätter tänka.
Jag tänker på Jan, Henrik och Axels sambo.

Bröllopssms

när det är höst i paradiset ska vi mötas
längtan har passerat
väntan är förbi
du tar emot mig med utsträckta armar
och släpper inte taget
aldrig ska vi skiljas åt igen
nära får jag vara
din för evighet
och nu ser du på mig
detta
ögon
blick

Låneord

När man saknar egna ord får man låna andras.

Det blir bättre sen
Andas bara lugnt
Låt dig sköljas med
Låt dig sakta sjunka
in i skymningen

Jag längtar till sen.

Ny kurs

Studentens vardag är fylld med kunskap, intryck och begrepp. Kräver oftast en ny ordbok. Oavsett vilken kurs man läser.

Här är några ord jag har lärt mig idag:

fokalisering
ab ovo
hypodiegetisk
synekdoke
vildnis
oratio tecta
narrativ metaleps
mise en abyme
havblik

Någon som vågar sig på en gissning?

Klyschor

Ingenting är omöjligt
Vill man så kan man
Tänka utanför lådan
Utmana sina gränser

Måhända är orden utslitna men vilken skön känsla att göra något jag tidigare trott var omöjligt. Jag kan skriva trettio inlägg på en månad!

Säga nej

jag vill inte
därför väntar jag
länge
så länge det bara går
blundar
önskar det ska ordna sig
även om jag vet
det inte gör det
till slut
måste jag ge upp
och säga nej
till dig
just nu
bara några dagar innan vi ska ses
än en gång
håller omständigheterna
oss isär
det är så länge sen sist
jag saknar dig
och att säga ja

Idag

Jag har försökt. Det har jag verkligen. Både innerligt och som någon slags mental övertalning. Men jag kan inte ljuga. Det går inte längre. Här kommer mitt erkännande.

Ute är det kallt och mörkt och jag tycker inte om hösten!

Nu har jag sagt det. Till er alla. Som om ni inte redan visste det.
En annan dag ska jag inte lyssna på mitt envisa sommarhjärtas slag och skriva ett inlägg om allt som är bra med hösten. För jag vet det finns. Några saker åtminstone.

Smycken

I sommar har jag
tappat en ring
slarvat bort en fotlänk
klippt av ett armband
Är det dags att ta farväl?

En burk

jag ska inte gå promenader med dig
jag ska inte skriva hela dagen
jag ska inte sjunga med dig
jag ska inte spela innebandy
jag ska inte dricka te med dig
jag ska inte vara där

jag ska gå promenader med mig
jag ska läsa gamla ord och få nya vänner
jag ska träffa gamla vänner och skriva nya ord
jag ska granska analysera och diskutera
jag ska leva historien
jag ska vara här

för det som var nyss är inte mer
men jag har stoppat allt det i en burk
tillsammans med det jag inte ska
och ställt på minnenas hylla
på etiketten står det
"Året då..."

Skriva varje dag

Tankar är ögonblicks stunder
Känslor aldrig så starka som i nuet
Dagboken måste få sin dagliga dos
Annars tappar orden sin betydelse
Insikter åsikter glädje sorg
Inget talar till mig efteråt
När jag inte tar mig tid att notera
Själens bearbetning genom pennan
Löftet är beständigt
Bevara stunden för livet
Det jag känner och tänker idag
Hjälper mig genom morgondagen

När

när ska jag få en vanlig relation med dig?
är det när jag inte längre bor ensam
eller när det finns så mycket annat att tänka på
att jag inte hinner fundera på om vi har det bra eller dåligt
kanske när jag slutar tro att jag klarar mig utan dig
och låter dig bli en självklar del av min vardag

att vi har en dålig relation hjälper mig inte alls att må bättre

jag vet när det fungerade senast
men vi kan inte gå tillbaka
tiden har passerat
ögonblicket är förbi
jag saknar det och vill inte ha något annat
vill bara att mat ska få vara enkelt

Säsong

Det snackas mycket om att äta klimatsmart, närproducerat och säsongsbetonat men semlor i augusti? Nej tack!

Förundran

Saker jag lärt mig och fortfarande kan
och som är värda att förundras över

cykla
läsa och skriva
simma
köra bil
älska

Speciellt

det kommer alltid att finnas vackra utsikter
trevliga människor
upplevelserika resor
intressanta samtal
men det speciella
som får hjärtat att stanna
eller slå lite extra
ska man inte rycka på axlarna åt
som om det finns mer bakom hörnet
det unika
är värt att ge en chans
till

Underbara kommentarer

Det finns en blogg jag följer. Detta är från dagens inlägg:

Ps. Det är kul att blogga nu. Man märker att semestrarna tagit slut och att läsarna börjar återvända och framförallt kommentera. Det är härligt. Utan kommentarer är det aptrist att blogga. Det vet nog alla som har en blogg.

Behöver jag säga mer?

Samtal av vikt

"Vet du att din syster gått ner femton kilo?"
Jag tror mig höra någon form av stolthet i min mammas röst.
"Jaha. Det är väl bra av henne", mumlar jag och önskar vi ska byta ämne.

Någon timme senare ger jag min mamma en komplimang för att klänningen hon köpte till sin femtioårsfest fortfarande sitter snyggt på henne.
"Jaså, tycker du?" säger hon. "Men kroppen förändras inte så mycket."
Det har gått åtta år. Vem (i hennes ålder) skulle hålla med henne?
"Klänningen jag hade då, på din fest, passar inte mig längre", erkänner jag lite motvilligt.
"Va? Är det sant? Du som bantat så mycket de senaste åren."
Först hör jag bara förolämpningen. Mycket? Hon har aldrig varit nöjd med min figur och oftast lyckas hon inte uttrycka det på något snällt sätt heller. Men den här gången ska jag inte bli arg.
"Bantat? Nej det har jag verkligen inte gjort. Jag tror aldrig jag bantat", försöker jag övertyga henne. "Klänningen passar inte. Var glad att din fortfarande passar dig."
Det är konstigt hur ofta vi pratar om utseendet. Borde inte hon veta att jag avskyr diskussionen kring om man är för tjock eller för smal?

"Äter du aldrig kakor?" är något av det sista hon säger till mig. Hennes fråga har uppstått efter att jag tackat nej till att ta med en välfylld kakburk hem.
"Klart jag gör. Men jag vill ändå inte ha några idag."
"Ja men du har blivit så smal."
Är det ett mått av anklagan jag hör? Om jag nu hade blivit smal, varför är inte det lika bra som när andra går ner i vikt? I stället för att bråka med henne sväljer jag argumentet att jag i princip levt på sötsaker hela sommaren och väljer att inte dementera hennes bild av min kropp väl medveten om att de obligatoriska extrakilona som jag slapp under folkhögskoleåret har svept in och lagt sig som en sanddyn över magen under sommaren.

Vems kropp räknas?

Fingerfärdighet

På filminspelningen i Texas lärde jag mig att inte bita på fingrarna när jag tänkte. På Cirkus fick jag öva mig på att inte hålla i fingrarna när jag uppträdde. Men nu känns allt väldigt avlägset och jag verkar ha glömt bort hur man gör. Och framförallt varför jag borde låta bli.
Gamla ovanor är svåra att sluta med. Fingrarna leker inte längre över tangenterna.

En god morgon

Första morgonpromenaden sedan femte juni fick mig att tänka på det här med ensamhet och gemenskap igen. Det är väldigt skönt att gå ensam, lyssna på musik och tänka sina egna tankar men det är så mycket lättare att kliva upp om man vet att det är någon som står och väntar på en utanför dörren.
När jag kom tillbaka lagade jag frukost och än en gång slog det mig att gemenskap inte är så fel. Förvisso är det skönt med en tyst och lugn stund vid köksbordet med morgontidningen som enda sällskap men inget slår en frukostbuffé med goda vänner. Där man får prata om man vill eller bara umgås i tystnaden. Gröten är aldrig svår att få ner tillsammans med andra men ensam är det en ständig kamp.
Jag gillar tanken på att jag inte klarar mig utan andra även om jag trivs bra i mitt eget sällskap.

Varannan sommar

Den här sommaren påminner alltför mycket om den för två år sedan. Och den för ytterligare två år sedan och även två år till. Ska jag se fram emot sommaren om två år eller ska jag oroa mig att den blir likadan som denna (och de andra)? Intet är som väntans tider sägs det men jag undrar det jag. Är det så här livet ska vara? Varannan sommar.

Tillsammans är man mindre ensam

Jag har funderat länge på det här med ensamhet. Är man verkligen mindre ensam tillsammans med andra? Man kan vara ensam på en fullspikad buss sjöng Ulf Christansson när jag var yngre. Jag är tvungen att hålla med honom.

Ensamhet kan komma inifrån men också utifrån. Den ensamhet som slår till när man inte känner sig som en i gänget. När man inser att alla andra runt bordet har det man själv inte har.

Jag har inget emot gemenskap. Det är inte det jag menar. Men den gemenskap som framkallar ensamhetspanik inom mig är inte något som lockar. Då är jag hellre ensam. Lite som tjuren Ferdinand; han väljer att sitta under sin korkek och l u k t a på blommorna framför att stångas och leka med de andra tjurarna. Personligt välmående före tillhörighet.

Men om man nu skulle vara mindre ensam tillsammans - vad betyder det då? Att det liksom per automatik sker en förändring när man får vara med andra? Ensamheten lämnas kvar utanför?

Allt och inget

jag minns sången
vartenda ord
varje steg
på väg dit
alla ojämnheter
på väggarna
men inte doften
tre meter från dörren

bortglömda lektionsanteckningar

i en viskande vind talar någon till mig
bortom allt förnuft
lyssnar jag
goda ord med sanningsanspråk
fyller insidan
flödar över
om jag har tur
ut på andra sidan
delar med mig till andra
delad glädje
gemenskap som spränger gränser
ingen står utanför
alla är med
också jag
alltid
nära någons hjärta får jag liv

Talande tystnad?

Jag mötte en blick som sa mer än alla ord vi precis uttalat. Den sekunden kunde inte annat sägas.

Jag har suttit i ett tyst men ack så närvarande rum. Det är inte bara ord som kan prata.

Men att befinna sig i denna radiotystnad urlakar mig, tar all energi från mig. Får mig att tvivla på min förmåga. En tystnad som varken talar eller säger någonting. Mina rop ekar tomt tillbaka.

I rymden kan ingen höra dig skrika.

Nattradio

Vad har Matchbox Twenty gemensamt med R.E.M.?
Radiokanaler spelar deras låtar sent på natten när man borde tänka på andra saker.
Elva år har gått. Ingenting har hänt.

Personlig analys

Flera släktingar har under sommaren läst antologin som klassen gav ut i våras. Det är roligt att höra vad de tycker om det jag skriver. Lite läskigt också så klart, men det roligaste är nog ändå att höra hur olika läsning de har. Hur annorlunda de ser på samma text. Troligtvis beror det på erfarenhet, livssituation och vilket humör de var på när de läste.
Som skribent är det intressant att höra vad andra ser mellan raderna som man själv inte skrivit dit. Men jag blev lite rädd när några analyserade en av novellerna till att handla om mig (som den verkligen inte gör). Samtidigt gjorde en gammal god - och ganska orolig - vän det samma med en av dikterna tidigare i år så jag borde väl inte bli förvånad. Men det är konstigt. Jag som trodde det var uppenbart var inspirationen kom ifrån till just de två texterna.
För att vara extra tydlig vill jag betona än en gång: Texterna i antologin är inte självbiografiska. Jag valde medvetet bort det personliga inför tryckningen. Bloggen är helt klart mycket mer personlig (fast berätta inte det för någon...).

Mönster

rutorna expanderar
snart är de så stora att de försvinner
ur mitt synfält
det enfärgade
har nästan suddats ut
i solnedgången
men ränderna går aldrig ur

Ålderslikhet

Ser alla människor i en viss ålder likadana ut?
Frisyren
Ögonen
Figuren
Tilltalet
Skulle vara skorna som är olika, men annars?

Jobbig glömska

Jag hade glömt hur svårt det var
Det är så länge sen sist
Alla tankar
Känslor
Den ständiga undran
Önskan om att ändra sakernas tillstånd
Jag hade glömt hur svårt det var
att göra slut

Omnämnda personer

Efter att fått backning på en Facebook-tråd angående min blogg känner jag mig tvungen att skriva en förklaring. (Du trodde inte jag skulle blogga om det, va?) Som ni kanske märkt är det här ingen blogg som pekar ut personer. Åtminstone inte med namn. Om jag saknar någon skriver jag det. Men sällan väljer jag inlägg som säger (även om det är sant):

Jag saknar dig, Sven. Dina ord om kärlek och dina Ronaldinho-konster.
Och Calle. Din magi och din dialekt som inte bär ett endaste spår av åren i Tyskland.
För att inte tala om Moa. Din uppmuntran var (och är!) mitt bästa stöd.
Och Kristina. Promenaderna var det viktigaste på dagen. Saknar dig och dem!

Snarare väljer jag att använda metaforer, eufemismer, omskrivningar, omskrivningar, omskrivningar och många, många extrarader mellan raderna. Och när jag skriver att jag saknar dig är det inte bara dig, personen, individen jag saknar utan också kollektivet, rummet, platsen och så otroligt mycket annat som knappt kan nämnas men ändå enklast sammanfattas i ett du.

Så ja... du finns med i inlägget. Du finns med i orden. Du finns i mig.
Du finns.

Vara någon annan

Ibland vill jag inte vara den jag är.
Lovisa som inte vet vad hon ska bli när hon blir stor.
Lussan som efter åttahundranittiotvå dagar i lägenheten inte hängt upp mer än en tavla
Lovisa L Stålknapp som inte vill vara hela sitt namn. Vad är det för fel med ett av dem?
Ibland vill jag bara få vara någon annan.

Borttappat

Dagen du sa ja
tappade jag min ring
Man förlorar en sak och vinner en annan
tänkte jag och ryckte på axlarna
Nu när du inte längre
säger något
undrar jag om det verkligen var värt det
Jag tror det är dags för en ny

Uppfyllda önskningar

När jag var yngre åkte min syster på läger varje sommar. Bodde i röd villa och fick nya vänner. Och jag var såå avundsjuk på henne!
Om någon hade sagt det till mig då, 1996 när jag senast hämtade henne på lägrets avslutningsdag, hade jag inte trott på det; att jag skulle få tillbringa ett helt år där. Bo i ett av husen och få många nya vänner.
Tio sommarveckor mot ett år. Jag känner mig inte lika sur längre för att ha valt fel instrument.

Förra sommaren längtade jag efter att få spela i en klubb. Det spelade inte så stor roll vilken sport, bara jag fick gemenskap och träningsvänner.
Hösten kom och plötsligt fann jag mig på innebandyplan varje torsdagkväll. Utan att ha ansträngt mig hade jag fått både vänner att träna med och förvisso inte en vanlig idrottsklubb men väl KRIK.

Tack alla som finns med i detta inlägg! Ni är fina och har en speciell plats i mitt hjärta!

Höst eller sommar?

Igår regnade det nog hela dagen. Jag älskar ett stilla sommarregn men det var inte vad jag såg när jag drog upp rullgardinen på morgonen. Det var svårt att inte övertygas om att det blivit höst. Jag brukar förvisso få höstångest mitt i högsommaren men den här gången var det mer uppgivenhet än panik. Jaha, nu är det dags igen, suckade jag.
Men det är inte så! Sommaren är inte över. Det går fortfarande att bada i havet, dygnet är mer ljust än mörkt och man måste inte ha massa kläder på sig när man går ut. Och framförallt: sandaler är fortfarande det enda rätta på fötterna. För er som inte såg mig igår valde jag flipflops före gummistövlar. Det rekommenderas. Byxorna blir prickiga men tårna kan andas och själen mår bra.
Tills hösten kommer på riktigt - förhoppningsvis om minst två månader - tänker jag bara blunda och låtsas som det regnar.

Och nu är vi här

Plötsligt står du där

Och jag

känner ett försiktigt leende

fast jag lovat

låta bli

Du säger hej

Och jag

lyckas få fram

ett hej

jag med

Du ser på mig

Och jag

jag tittar inte bort

Du sätter dig ner

Och jag

vet

Välbehövlig vila

Du tog Michael Stipe ifrån mig.
Inte för att jag måste ha honom för att kunna sova men lämna tillbaks honom ändå. Jag behöver mitt 90-talsvemod. Det som jag alltid kunnat återvända till. Från When a man loves a woman med insikter om åsikter, via Brenda i Beverly Hills om det som gått förlorat till Andy Kaufmans illusioner. Kvar finns bara Tomas Andersson Wij och det räcker inte.
Ge tillbaks genast! Du får inte beröva mig på en sömn jag så innerligt behöver.

Havet, hamnen, husen

Bytt bort Sommarstaden mot något mindre.
Ersatt en kust med en annan.
Jobben är olika men lönen är den samma.
Det som berör och väcker många minnen till liv är vattnet.
Havets spegelblanka yta som skimrar i det speciella blå kvällsljuset.
Hamnens segelbåtar i olika skick och storlekar.
Husen. Gamla skånska småhus med anor från en svunnen tid. Ett annat liv. Mitt danska arv.

Sommarlovsmorgon

Frukost utomhus
O´boy
Stuga vid havet

När dåtid blir nutid

Jag har samma sommarjobb som jag hade på gymnasiet. Fast på annan ort. Dessutom är det rätt stor skillnad på att bo hela personalen ovanpå köket och att som här komma och gå som på ett vanligt jobb.

Jag läser en bok som utspelar sig där jag bott flera år. Staden som inte riktigt vill släppa taget om mig.

Jag bor i en sommarby som påminner om den sommarstad jag tillbringat många somrar i sedan millenieskiftet. Platsen jag älskar att vara på den här tiden på året.

Jag försöker hålla kvar de vänskaper som skapats det senaste året och tänker på de vänner jag fått till följd av andra sådana år. Vissa känner jag inte längre, andra finns faktiskt kvar.

Jag har en vän som ska flytta till studentstaden jag själv valde bort för några år sedan. Till förmån för den stora staden i väst.

Jag har ett förflutet som ger sig till känna lite extra starkt just nu. Men ska det bestämma fortsättningen för det?

Festivalen som regnade bort

Regntunga skyar över den lilla byn. Grå himmel, fuktig luft och en vind som blåser omkring sanden. De flesta som varit på festival kan känna igen sig. Stjärnor som uteblir från scenen. Uppträdande som inte blir som man tänkt sig. Armbandet som sitter kvar lika länge som minnena.

Det började så bra. Solen sken på alla besökarna första dagen. Det gick hett till på stora scen. Kändisarna var fler än jag trott. De riktigt stora alltså. Allt var tillåtet och det var inga sura miner hos någon. Jag njöt av att vara tillbaka. På alla plan.

Andra dagen blev det allvarligare. Åskan dundrade in över havet och regnet öste ner. När regnjackan var genomblöt blev räddningen bussen till stan. Under kvällen ångrade jag mig lite men vem kan ana vädrets skiftningar så här års?

Skam den som ger sig för yttre omständigheter! Sista dagen bjöd på ny musik. Det goda humöret var tillbaka och det skojades friskt mellan varven. Mitt sällskap letade efter kändisar och snygga män i folkvimlet. Att de inte kom överens försökte jag ignorera.

Jag förundras och avundas de som får uppträda. Vill ha det de har. Men duggregnet börjar falla och kyler ner mig. Spelningarna får inte upp värmen. Långsamt och motvilligt ger jag mig. Det är så länge till nästa år. Så länge till nästa gång så här många stjärnor är samlade på ett ställe igen. Sommaren tar inte slut för att jag åker hem men det känns så.

Den enda ljuspunkten på den jämngrå himlen är möjligtvis förvissningen om att ett år kan gå fort. Till dess får jag nöja mig med webbvideor från Norge för en månad sedan. Högre kvalitet än festivalen förvisso men framförallt soligare.

Kallt spel

Jag har väntat på mycket i sommar och inom loppet av en vecka har jag nog fått alla svar

I eftertankens stund undrar jag vad det var jag väntade på
Torra fakta jag inte klarar mig utan
Information jag ska basera mina livsbeslut på
eller bara värdelöst vetande som påverkar hela min tillvaro
men ändå inte gör skillnad

För nu när jag vet "allt" står jag ändå kvar
Här
Som förut

Det yttre är klarlagt
Mitt inre ropar efter mer

Helt oförsonligt faller beslutet till ro
Flykt eller ej
Jag ska bli D inte C

Soundtrack of my life

Dofter kan få oss att minnas men jag menar att musik kan ha precis samma effekt. Här är några låtar som väcker känslor till liv.

I hate you then I love you - Celine Dion & Luciano Pavarotti
Valborg bjöd på efterlängtat sällskap. Tyvärr ingen kärlek i storstaden.

Dear friend - Stacie Orrico
Besök hos storasyster. Kampen stod mellan livet och skoluppgifterna.

Säg det igen - Lisa Nilsson
Bröllopssommaren saknade sällskap. Bilstereon gick på repeat.

Drömmer jeg? - Johnny Deluxe feat. Anna Nordell
Det årliga Öresund Rundt gick i shoppingens tecken. Drömmen om en dansk prins lever än.

Talking to you - Jakob Sveistrup
Min och schlagerfantastens eviga tröstvideo. Inspelad på VHS så klart.

Rain - Ola
Ännu en sommar på stranden. Sport som berör och lovande utsikter.

Skymning

solen går ned över storstaden där borta
långt ute över havet strilar solskenet genom molnen

kanske är det bara en hägring

landet på andra sidan lockar
utnyttjar sin dragningskraft på mig

får mig att längta

bortom allt som är och finns

vandrar mina tankar och drömmar

jag tvekar och undrar

är verkligen gräset grönare någon annanstans?

H som i hetta

Det var dagen med alla känslor
Vänner som pratade om det perfekta
Sena kvällsstunder och bonustid som gav mersmak

Det var kvällen med musik i omlopp
obetvinglig lust att hämta penna mitt i mötet
Orden skulle bara ut

Det var hopsamlat mod för obetydlig insats
Och till slut
värme från en hand på min arm
Beröringen som fortfarande bränner inuti

Det är minnet av en väns vän i mörkret
Han som sprängde alla gränser
och smälte kärleken i den kalla vintern

VAR DET SÅ HÄR

Så kom det till slut
Ett förlåt som jag väntat på i femton år
En insikt jag skrikit efter många tårfyllda nätter
Ett svar på en bön jag faktiskt gett upp och slutat be

Jag fick allt det här och vill säga tack
vill ropa ut glädjens budskap till världen
vill fira att äntligen!
vill tro att det är sant
men
en lögn är en lögn

Jag säger förlåt för att jag slutade tro på tomma löften för länge sedan
jag har slutat hoppas på bestående förändring
jag vågar inte chansa fler gånger på att det ska vara på riktigt

Det jag längtat efter av hela mitt hjärta borde tas emot med jubel
men jag
är bara tyst och tom
och likgiltig

Kollektivt hopp

Var det mitt hopp som åkte med tåget ikväll?
Det hade samma frisyr som du
bar din jacka
hade dina accessoarer
ändå var det inte du.
Så olikt dig och ändå så likt ett hopp.
Det är möjligt att det bara var ett
så nära men så långt ifrån-spöke också.
Likväl förföljde hoppet mig från tåg till tåg
till och med bakom låsta dörrar.
Det finns glädje i sorgen
sorg i glädjen
och tydligen hopp i sommarnatten

Åttiosex är det nya femtioelva

Åttiosex gånger har jag tittat på den tysta telefonen. Kanske är det dålig täckning här? Åttiosex gånger har jag undrat om det var du som precis skickade sms. Åttiosex gånger har jag drömt om oss två på stranden. Sommaren nittonhundranittiofyra. Åttiosex gånger slog du på trumman samma sommar. Åttiosex gånger applåderade jag dig och ditt band. Åttiosex gånger mindes jag er med en ständig sång på hjärnan. Åttiosex gånger har jag sett din bil gå förbi. Bara en gång var det riktigt nära. Åttiosex gånger har jag undrat var du tog vägen. Åttiosex gånger har jag i dagdrömmen träffat dig. Åttiosex gånger är nog ändå en gång för mycket.

Ljuvlig sommardoft

Kärleken ger form och skönhet
Åt saker som är små och värdelösa
William Shakespeare

Våt asfalt! Inget är som våt asfalt... Jag andas in så mycket jag bara kan och njuter, njuter, njuter! Och som ni vet - dofter får oss att minnas. Själv transporteras jag till Sommarstaden när asfalten bevattnats.
Var finns du?

Keep breathing

Lever och andas Ingrid Michaelson för tillfället.

Min plan A föll igenom och nu står jag här tomhänt och utan framtid. Igen. Jag har aldrig varit bra på att ha en B-plan i bakfickan. Brukar tänka att det får lösa sig när den dagen kommer. Blundar och låtsas som ingenting. Hoppas att den dagen inte ska komma. Även när den väl gör det.

När livet inte blir som jag tänkt mig och arbetslösheten än en gång knackar på fylls livet av alla borden. Jag borde söka jobb, borde ta kontakt med alla presumtiva arbetsgivare, borde skaffa mig en examen. Borde vid det här laget verkligen veta vad jag vill bli när jag blir stor.

Just nu vill jag bara slippa allt och fly bort. Långt härifrån. Till någon av mina tillflyktsplatser. Där jag får vara någon annan. Någon lyckad; med jobb, fin lägenhet och ett liv som hämtat ur en tv-serie.

Allt jag kan göra är att fortsätta andas.

SAKNAD

jag saknar promenader med god morgon vilken härlig dag
jag saknar att möta dagen med dig
jag saknar frukost med underbart sällskap
jag saknar att prata med dig
jag saknar salladsbuffé och att någon annan lagat mat
jag saknar att dela tillvaron med dig
jag saknar rutiner som skapar ett liv
jag saknar att du inte är här hos mig

Minnets labyrint

Jag kommer inte ihåg första gången
men kommer minnas för alltid

Jag har förträngt galna läkarbesök
men håller fast vid minnena om omsorgen

Jag har glömt den långa vintern
i minnet finns bara sommarvärmen kvar

Jag kommer inte ihåg alla omskrivningar
men kommer minnas orden som gav glädje

Jag har förträngt ångesten
men håller fast vid handen som torkade tårarna

Jag har glömt allt som varit svårt
i minnet finns bara lyckan kvar

Slutet närmar sig

Jag har svårt att hitta orden så här i slutet på terminen. Lånar någon annans (vet faktiskt inte vem som sagt det) tills vidare.

Skört glas går sönder - precis som så många minnen. Men de här dagarna är diamanter och kommer att lysa för alltid.

Balkongliv

De har varit små. De har varit obesökta. De har delats med två och tjugotre. Men för två år sedan fick jag äntligen min helt egna balkong! Med utsikt över Sundet när vädret tillåter. Eller när nyårsnatten är stjärnklar och fyrverkerierna visar vägen.

Första sommaren var det tomt där ute. De få soliga dagarna jag tillbringade hemma var det ett ständigt släpande. Köksstolar ut. Köksstolar in. Jag kände mig inte ett dugg konstig eftersom de flesta av mina grannar inte heller hade något på sina balkonger.

Året därpå fixade jag dit både bänk och blommor. Sommaren bjöd på långa sköna stunder i solen. Nu kände jag mig lite mer konstig. Det var nästan ingen annan i kvarteret som satt på balkongen.

Den här säsongens nytillskott är en soffa. Med ordentligt ryggstöd så jag slipper få ont i kroppen när jag sitter ute och läser. Min sommarplan är att byta det gamla insynsskyddet. Eftersom jag är en av de få som har ett sådant får jag väl stå ut med att vara konstig.

Jag önskar jag kunde säga att vi ses på balkongen i sommar men du är inte där och även om du hade bott granne med mig hade du ändå inte varit där. På balkongen och njutit av livet.

Spår i sanden

Havet sköljer över dina fötter
Sanden blir blöt och du sjunker ner
djupare
Dina steg dröjer sig kvar
Du vill hålla fast ögonblicket
Nuet
Det som var nu

Med en suck lösgör du fötterna ur leran
börjar långsamt gå bort mot bryggan
När du vänder dig om
har havet utplånat dina spår
Dina avtryck har försvunnit
Din närvaro är bortsopad
Allt som finns är nu

Illustratör sökes!

Veckans uppgift var att skriva en saga. Det jag behöver nu är någon som vill illustrera den. Är det du? :)

TYRA TAXICHAUFFÖR

Det var en gång som sig bör
en ovanligt trevlig taxichaufför
Tyra körde sin bil
i bussarnas fil
och sjöng glatt "det är jag som kör!"

Varje dag tog hon svängen vid parken
med sladd, bara två hjul i marken
Hennes bil var en borg
på gator och torg
Men när vintern kom tog hon sparken

Borgmästare Björkdahl trivdes med sitt liv
Folket i staden hittade inte på kiv
Aldrig det hände
vänner man kände
något som krävde privatdetektiv

En helt tillfällig torsdag då solen den lyste
Tyra såg folket på torget som myste
på bänkar i sol
En doft av viol
Åh! Av pollen i luften hon nyste

Barnen i staden gick till skolan på rad
Nora var ledsen men Evert var glad
Nils gick först
Elsas väska var störst
De vinkade till Tyra med blåa små blad

I det röda palatset kallat stadshus
planerade borgmästare Björkdahl ett bus
Han snickrade på
smög sedan fram på tå
till Trädgårdsgatans enda trafikljus

Plötsligt en låda på gatan så att
Tyra inte hann svänga på sin ratt
när hon körde förbi
Någon låg ju däri!
Borgmästare Björkdahl blev alldeles platt

Barnen ropade, polis Päronkvist skrek
Tyra satt stilla i bilen, helt blek
Det här var inte alls bra
Manglade vänner vill ingen ha
Solen försvann och modet Tyra svek

Men alla i staden kom och drog ut
så borgmästare Björkdahl blev vanlig till slut
De skakade och knäckte
på benen han sträckte
och Tyra kunde andas och pusta ut

Solen lyser på nytt i vår stad
Barnen leker och Tyra är glad
Borgmästare Björkdahl står
Polis Päronkvist går
på gatan i en präktig parad

Svar på bön

Hör Gud mig när jag ber? Jag vill tro det. Men ibland är det svårt att lita på det. Länge har jag bett för min framtid. Att jag ska komma på vad jag vill bli och vilken del av arbetsmarknaden som är rätt för mig. Många har försöken varit. Mot ångesten. Mot andras åsikter. Mot mina argument.

Bönesvar är inte alltid eldskrift på väggen. Även om vi många gånger önskar att det var så enkelt. Gud talar oftare genom andra människor och våra tankar. Sakta men säkert försöker han få oss att förstå vad som är viktigt för oss i livet. Genom våra egenskaper och vad som driver oss.

Jag sökte hit (för ett år sedan) för att göra plats för skrivandet i mitt liv. För att ge min dröm en chans. Jag kom inte hit för att få vänner för livet. Inte för att springa långa rundor i skogen. Inte för att slippa laga mat i ett år, dela hus med fem andra eller för att spela innebandy varje torsdag. Inte för att ha spindlar i duschen heller.

Men nu står jag här i slutet av läsåret och drömmen har fått en ärlig chans. Skrivandet har fått större plats. Kräver faktiskt att få finnas kvar. Samtidigt har jag fått allt det andra också. Gud ger mig bönesvar som är ännu bättre än det jag bett om för att citera Tim Guénard. Ett svar på en bön jag inte ens hunnit be.

Jag, du och han

Jag gjorde det med glädje när jag var yngre. Gick in i det med liv och lust. Skapade vänskapsband mellan bänkarna i klassrummet. Dansade frivilligt utan blygsel. Ohämmat.

När jag blev äldre gjorde jag bara det under tvång. Pålagt utifrån. Ingen frågade om jag ville vara med. Men det fanns ingen annan utväg. Nicka, le och håll med. Blunda och hoppa. Ut i intet.

Nu ska jag göra det på beställning. Med dig. Med andra. Som inte bjuder till. Vägrar hjälpa mig när jag försöker. Sedan måste jag svara om jag tycker det är roligt. Stå framför kameran och prestera.

Men jag säger nej. Bestämt nej. Skräddaren säger nej.

Och jag tänker på min lillebror. Som inte riktigt finns. För killen på Facebook med dimmig blick är inte pojken som är världsbäst på att kramas. Han som torkar mina frustrationstårar, som peppar mig och får mig att undra vem av oss som egentligen är äldst. Han som en vanlig kväll hos föräldrarna frågar om vi inte ska ligga i hans säng och kolla på film tills vi somnar.

För han vet. Att det dämpar. Det som vi inte vill prata om. Men som alltid är närvarande (i vår syskonrelation). På samma sätt som dina känslors frånvaro i min tillvaro.

Vad du inte vet är att ni är lika. Så otroligt lika. Och jag är rädd. Att hans baksidor ska vara dina. Hans vanor dina. Hans annorlunda tänk ditt.

Och jag undrar.
Om du finns.

Tankens kraft

Idag är en bra dag. Solen lyser och fåglarna kvittrar. Det är ägg till frukost och det är den bästa dagen på hela veckan!

Inte det? Jag som trodde det räckte att tänka att det är en bra dag för att få det att hända. Krävs det inte bara några enkla ord för att dagen ska bli ljusare än den annars skulle varit?

Det sägs att om man tänker att man är smart blir man också smartare. Borde det då inte rimligtvis vara så - att om man tänker att man har en bra dag, då har man det också? Inga fler dåliga dagar. Vad skönt! Inga fler dåliga hår-dagar heller för den delen. Fast det kanske är svårt att undvika.

Positivt tänkande och mental träning handlar mycket om att visualisera och kunna se situationer framför sig. Det man är rädd för eller vill uppnå. Att man håller föredrag inför hundra personer. Vinner OS-guld. Säger upp sig från jobbet man egentligen inte gillar. Sedan är det bara att göra det. Hur enkelt som helst. Tro på det - så klarar du av allt i hela världen!

Men alla vinner inte OS. Alla vågar inte ge upp sin fasta anställning för total ovisshet. Ändå fortsätter vi öva oss i affirmationer och tro på att vi kan flytta berg. Kanske måste vi sikta mot rymden för att nå trädtopparna. Till att börja med i alla fall.

Så med tankens kraft kan jag alltså göra det här till en bra text. Lyckades jag?

När orden försvinner.

I två månader har jag skrivit ord. Nya ord, nya meningar. Skrivit om meningarna, valt andra ord. Ändrat, flyttat om, tagit bort och lagt till. Orden var mitt allt. Då.

Nu. Efter att jag skickat in min ansökan för en vecka sedan har jag varit tom. Orden finns inte där längre. Jag sätter mig ner för att skriva. Både det jag måste och det jag vill. Men det kommer ingenting. Orden har tystnat. Det finns inget kvar.

Välja rätt

Hela tiden står du inför val. Varje dag. Varje sekund. Du kan välja att läsa detta eller låta bli. Du kan äta gröt eller müsli till frukost. Du får välja om du ska köpa Aluma av kvinnan utanför Ica. Du behöver inte ge din vän en komplimang för hans nya tröja men du kan välja att göra det. Du har ett val. Att välja rätt. Eller välja fel?

Sedan finns de valen du ser som lite mer livsavgörande. Vad du ska göra med ditt liv. Vårterminen är på väg att ta slut och valet står mellan att stanna kvar eller söka nytt. Fortsätta med den inriktning som varit eller gå vidare med något annat.

Du fasar inför sökningar till jobb och utbildningar. Önskar du slapp välja. Väntar så länge det går. Det finns en chans att någon annan väljer åt dig. Du har svårt att bestämma dig. Velar fram och tillbaka. Tvekar. Vet inte vilken väg som är rätt. Kanske blir du handlingsförlamad i valsituationer. Vågar inte välja i rädsla för att välja fel.

Rädslan för om det finns rätt eller fel kanske alltid kommer finnas där. Oftast behöver du bestämma dig, det vill säga välja, för att veta om det är rätt. Just nu. För dig. En klok man sa en gång: "Det är lättare att ändra kurs på ett skepp som rör på sig än ett som står still!"
Ska du inte hissa seglet?

Vårkänslor

Varje år blir det vår. Det känns som en nyhet varenda gång. Äntligen har våren kommit! Vi välkomnar den med öppna armar och bara fötter. Hur underbart det än är med varmare dagar är det tydligen inte bara en nyhet för oss varje år utan också uppenbart att vi inte lärt oss någonting sedan sist.

Naturen har legat i dvala under vintern och vågar sig fram när vårsolen värmer jorden. Precis som vi nordbor som kommer ut från våra iden när ljuset återvänder till dessa breddgrader. Har det inte varit ett snötäcke som gömt världen så har det åtminstone varit ett långvarigt grått molntäcke som skymt solen.

När marssolen lyser överger vi lättvindigt dunparkasen för en tunnare variant, om vi ens tar någon jacka alls på oss och de ljusa vårskorna känns mycket fräschare än de klumpiga vinterkängorna. Vi letar upp solglasögonen och intar bästa platsen för att insupa all sol som går. På parkbänkar och stentrappor, överallt ser man bleka nordbor så svältfödda på ljus (och värme) att varje sekund i solen blir otroligt viktig. Det är som en omedelbar förälskelse. Vi vill ha allt på en gång och är inte villiga att vänta på någonting.

Om våren är en nyhet för oss varje år är det kanske inte så konstigt att vi glömmer att det finns en risk för bakslag. Om det är sol vill man ju sitta ute! Det är klart man utgår från almanackan när man väljer vilka kläder man ska ta på sig. Och så sitter vi där i kortärmat på uteserveringen när det börjar snöa igen.

Osminkad sanning

Du står mitt i rummet där
människor passerar
stannar upp
går runt

Dina ögon är öppna
för deras beteende
osminkad
sanning

Du överväger om du borde
göra som de
ändra ditt yttre
och ditt inre

Dina tankar står stilla
liksom handlingskraften
vill inte
flyta med

Du känner dig själv
och hittar modet
igen
inom dig

Du är
den du vill vara

Scenminnen

Träder in i svarta lådan. Tvekar. Har inget att komma med. Scenvana - någon? Ursäktande förklaring. Min erfarenhet är inte så stor. Har bara dansat i ett spex. Annars håller jag mig till dekor och rekvisita.

Dagarna i lådan går. Sanningen kommer fram. Långt tillbaka i minnet. I tiden. Hittar jag: danske wienerbrød med chokolade i midten och det är jag som säljer dem! Roliga timmen. Mellanstadiet. Jag fick vara med de äldre eleverna. Scenskräck obefintlig. Ännu inte påhittad.

Ett år senare. Flickrum på landet. Kompisarna samlas för att skriva pjäs till skolans årliga kabaré. Vi övade i många timmar. Mycket fniss. Slutlig succé.

Långa korridorer. Som i skolans dikttävling blev till ett fängelse. Fylls med människor i vita lakan. Jag ser Jason och Medea. Euripides skymtas i bakgrunden. Det var bara den första. De andra är fortfarande gömda i minnets märkliga arkiv. Gymnasiet. Dramatik på svensklektionerna.

Ofrivillig intervjuare på folkhögskola. Dubbla tal till bästa vännen. Givet spex på bröllop. Listan kan bli längre. Ursäkten för att inte ha någon scenvana känns nu ganska tom. Allt bagage räknas. Allas förflutna finns med. På scen. Det jag ser och det jag bara minns.

Dikt

Jag kan fortfarande känna
dina fingrar

Hur de långsamt
ömt
tog tag
i mig

Förflyttade mig
oss
till en annan värld
en annan tid

Drömmarnas värld
tror jag det kallas

Tänk om
drömmen
blev
till verklighet

Galen i böcker

Jag måste erkänna: jag är en bokslukare. Sedan jag lärde mig att läsa som femåring har jag haft ett speciellt förhållande till böcker. Det har alltid funnits en boks äventyr att upptäcka. Nya världar att inta. Människor att lära känna. Bokstäver att svälja med hull och hår.

På lågstadiet kunde min kompis och jag låna några (välj själv hur många) böcker i skolans bibliotek för att sen gå hem och lägga oss i var sin fåtölj och läsa tillsammans. Det var nästan en tävling mitt i njutningen för att se vem som läste ut sin bok först.

Fördelen med att vara student på universitetet var att jag själv bestämde över min tid. Ville jag sitta och läsa romaner hela dagen kunde jag göra det. Nackdelen var att det ofta fanns perioder när jag inte hade energi till att läsa mer än kurslitteraturen. Det kan man säga att jag har tagit igen.

Under jullovet läste jag nästan en bok om dagen. Nu känner jag mig stressad över att jag knappt hinner läsa alls. En om dagen passade mig perfekt! Kanske var det mer tiden som fanns. Till att göra vad jag ville på. TV-tittandet, liksom skrivandet, fick stå tillbaka för läsandet. Bok på bok. Sida efter sida. Ord följt av fler ord.

Jag önskar jag kunde säga att mitt förhållande till böcker har mognat och blivit vuxnare. Men jag känner mig nästan som en missbrukare när jag uppenbarligen har svårt att gå till biblioteket utan att låna några (välj själv hur många) böcker. Det kan förvisso bero på att jag älskar bibliotek. Fast det är en helt annan historia.

Kura skymning

Ikväll har min klass "Kura skymning" på skolan där vi kommer läsa upp våra texter. Detta är en av de dikter jag har tänkt läsa.

Snöflingorna
har släppt taget om molnen

Lämnat sin trygghet
tagit steget
ut
i det kalla
okända

De seglar
genom luften som lätta fjädrar

Byter riktning
om vindarna tillåter

Tid är en oväsentlig faktor
när man skapar vackra mönster
i vinternatten

Som vackra balettkjolar
singlar flingorna mot marken

Rusar inte
den växande gemenskapen till mötes
långt där nere

Vad blir man då?

Har ni tänkt på hur ofta vi pratar om vad vi ska bli? Redan när man är liten får man frågan om vad man vill bli när man blir stor. Som om man inte är någon. Vi är också så ivriga på att veta vad folk ska ha saker till. Vad det de läser eller gör ska leda till. Helst verkar det som att det ska vara en examen som kan bli till ett konkret jobb.

På min förra folkhögskola fick jag ofta svara "nej, man blir inte präst när man gått på Bibellinjen". Det året var något av det bästa som hänt mig. Ändå skulle jag inte ha det till något och att jag inte ens blev någonting var svårt för många att förstå. I höst har jag än en gång bombarderats med frågan vad jag blir nu när jag går en skrivarlinje. De flesta gissar på journalist eller författare. Förvisso skriver vi reportage och ger ut en antologi i slutet av läsåret, men det är inte journalist eller författare som är målet med linjen i sig. Det var inte vad jag tänkte när jag kom hit i alla fall. Mer att det är ett år när man får prova på olika former av skrivande och har möjlighet att fundera på om det är något man vill satsa på.

Vad blir man då på skrivarlinjen? Klokare skulle jag vilja säga. Men också mer förvirrad. Jag har lärt känna mig själv i höst och det är mer värt än alla titlar man någonsin kan ha, samtidigt finns det plötsligt många fler vägar att välja på. Ändå tror jag det är viktigt att hålla fast vid att jag faktiskt är någon. Jag måste inte bli mer än det.

Just nu

jag önskar du var här
torkade mina tårar
höll om mig i en evighet
tröstade med orden
det blir bättre snart
allt kommer ordna sig
jag önskar du var här

Vårkänslor

Åker till sjukhuset i stora staden
för att bli frisk i kroppen
Solen lyser upp dagen
Livet spirar och gräset är grönt
Framtidsoron är som bortblåst
den försvann lika fort som snön
Själen föds på nytt
ögonen öppnas

Jag älskar putsade fasader!

Jag är knäpp
men lycklig
Våren kom tidigt i år

Bekräftelse

När ingen märker mina nya byxor eller min nya hårfärg och jag reagerar på det, inser jag att mitt behov av bekräftelse är väldigt stort. För stort? Förvisso är byxorna lånade och eftersom ingen säger något kan jag kanske anta att de passar väl in bland de andra kläderna i min garderob. När man färgat utväxten och ingen säger något får det väl ändå räknas som att frisören lyckats göra slingorna naturliga. Ändå vill jag att någon ska se...

Bokdrömmar

Jag letar fortfarande. Efter min plats. På arbetsmarknaden. I världen. I tillvaron.

På rekommendation av min kompis syster läser jag en bok. För att vi är i samma ålder eller för att den är bra? Jag minns inte längre. Boken utspelar sig i en stad jag har bott. Lämnat med gott samvete men platserna i boken får mig att tänka. Inte för att jag vill flytta tillbaka men tanken finns nästan alltid där i bakhuvudet ändå. Det finns några drömmar kvar. Tänk om det är där jag ska vara? Tänk om jag en dag måste flytta dit igen.

Boken handlar om två kvinnor och nånstans i boken passerar de min egen ålder. Jag undrar: hade jag kunnat vara dem? Hur kan de lyckas få jobb på jobb och jag inte ens ett enda?

Fortsätter med en deckare. I en helt annan stad. Där har jag inte bott men det har funnits stunder då jag övervägt det. Varje gång med ett negativt resultat. Eller det beror väl på hur man ser det. Än har jag inte flyttat dit i alla fall.

Poliserna påverkar mig i den här boken. Får mig att tänka ännu en gång på vad det är jag ska bli. När jag blir stor. Jag vet att jag för många år sedan dödade min kriminaldröm. Eller det var väl snarare så att en viss film tog bort det sista lilla hoppet som fanns i mig om att jag skulle kunna bli en sådan där.

Jag sörjer det inte men det är svårt att bli av med gamla drömmar.