På återseende

Återträff får nuet att tänka på det förlutna men också hur dåtiden såg på framtiden. Det blir mycket prat om vad som hänt sen sist, hur det brukade vara och vad som ska hända framöver. Några saknar mycket, några inte alls. Vissa har gått vidare från det avslutade kapitlet som ligger bakom dem. Andra dröjer sig gärna kvar vid nostalgin och drömmer om dagar som flytt. De flesta kramar blir långa både när vi möts och skiljs åt. Ett löfte om att ses igen skickar iväg oss ut i världen när helgen är över.

Vem jag saknar mest från förr?
Jag saknar en person som var positiv, hade gott självförtroende och som inte hade särskilt stora bekymmer i tillvaron. En levnadsglad person som befann sig i nuet för det mesta. En beundransvärd kvinna helt enkelt.
Jag saknar den jag var då. Men vi har ju lovat att vi ska ses igen...