Första morgonpromenaden sedan femte juni fick mig att tänka på det här med ensamhet och gemenskap igen. Det är väldigt skönt att gå ensam, lyssna på musik och tänka sina egna tankar men det är så mycket lättare att kliva upp om man vet att det är någon som står och väntar på en utanför dörren.
När jag kom tillbaka lagade jag frukost och än en gång slog det mig att gemenskap inte är så fel. Förvisso är det skönt med en tyst och lugn stund vid köksbordet med morgontidningen som enda sällskap men inget slår en frukostbuffé med goda vänner. Där man får prata om man vill eller bara umgås i tystnaden. Gröten är aldrig svår att få ner tillsammans med andra men ensam är det en ständig kamp.
Jag gillar tanken på att jag inte klarar mig utan andra även om jag trivs bra i mitt eget sällskap.
När jag kom tillbaka lagade jag frukost och än en gång slog det mig att gemenskap inte är så fel. Förvisso är det skönt med en tyst och lugn stund vid köksbordet med morgontidningen som enda sällskap men inget slår en frukostbuffé med goda vänner. Där man får prata om man vill eller bara umgås i tystnaden. Gröten är aldrig svår att få ner tillsammans med andra men ensam är det en ständig kamp.
Jag gillar tanken på att jag inte klarar mig utan andra även om jag trivs bra i mitt eget sällskap.
2 kommentarer:
Åh, fint sätt att se på ensamhet och gemenskap! Det är härligt att vi är beroende av varandra. För övrigt: roligt med ny layout =)
Tack. Jag tänkte det var dags för något nytt.
Skicka en kommentar