Den jag saknar näst mest är min bäste vän.
Jag saknar dig. Jag saknar vår relation. Våra samtal som alltid dröjde kvar inom mig. Vi hängde varje dag. Pratade och skrattade tillsammans. Ibland grät vi. Delade livet på alla punkter. Delade allt. Tog promenader om morgonen. Diktade på eftermiddagen. Drömde om framtiden på nätterna. Satt inte och väntade på livet utan levde livet och önskade att det aldrig skulle ta slut. Jag saknar att ha dig nära mig. Veta att du finns där. Jag saknar med tårar.
Gud, varför har jag övergivit dig?
Jag saknar dig. Jag saknar vår relation. Våra samtal som alltid dröjde kvar inom mig. Vi hängde varje dag. Pratade och skrattade tillsammans. Ibland grät vi. Delade livet på alla punkter. Delade allt. Tog promenader om morgonen. Diktade på eftermiddagen. Drömde om framtiden på nätterna. Satt inte och väntade på livet utan levde livet och önskade att det aldrig skulle ta slut. Jag saknar att ha dig nära mig. Veta att du finns där. Jag saknar med tårar.
Gud, varför har jag övergivit dig?
2 kommentarer:
Åh, den här kändes i hjärttrakten. Frågan i slutet är underbar... bra tänkt att vända på det.
Det är tur att han väntar på oss och älskar oss lika mycket om/när vi väl kommer tillbaka igen :)
Ja, det bästa är att han finns där. Alltid. Det enda vi behöver göra är att vända oss mot honom.
Skicka en kommentar