Nu är tiden för avklädda träd. Färgprakten har försvunnit och kvar är tomheten. Stormarna är här för att stanna och jag blåser nästan bort på väg till mitt mål. Dagarna är mörka trots att det knappt är molnigt. Det blir liksom aldrig ljust så här års. Helt oväntat kan det glittra till i luften. De små vita flingorna lever farligt trots den kalla vinden. Än vågar jag inte hoppas på ljuset men snart, snart är det ändå dags för en ny tid. Men först - november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar