Efter festen - Sneakers

og jeg kan mærke varmen og duften fra din krop
i sandet ved stranden mens vi venter på at solen står op
for vi vi har ingen ord som vi skal have fortalt

vi vil bare ud og mærke solen
ja det er alt

Vackert att se på

Jag tycker det är en otroligt häftig känsla att helt oväntat upptäcka skönheten i det som inte är nytt. Att bli helt slagen av det vackra i någon eller något som man mött många gånger tidigare men aldrig riktigt lagt märke till förut.

Det fanns en gång en person som alla tyckte var "så snygg" men det tog mig åtta månader att se det vackra i hans yttre. Jag tror det fanns för mycket annat som distraherade mig under den tiden. Något annat har jag inte att säga till mitt försvar.

Det fanns en gång ett hus. Jag cyklade förbi det två gånger om dagen under en hel sommar. Det var inte förrän sista dagen jag såg den vackra gröna färgen. Först trodde jag de målat om huset men insåg sen att man inte gör det obemärkt på ett trevåningshus i sten. Det låter sig inte göras över en natt åtminstone.

Det fanns en gång en vän till en vän som alltid var lite i skymundan och tillbakadragen när vi träffades i större sammanhang. Men häromveckan fick jag möta honom ansikte mot ansikte. Öga mot öga. Och mitt estetiska hjärta slår fortfarande för det vackra som mötte mig.

Jag är svag för det som är vacker. Jag är villig att erkänna det. Och jag hoppas få uppleva denna oväntade känsla om och om igen. Hela livet.

Morgonstund har guld i mund

Tidigare hade jag ett jobb där jag började halv sju på morgonen. Då upplevde jag det nästan varje dag. Nu händer det alltför sällan. Upplevelsen av den speciella tidpunkt när världen precis har vaknat och känslan av att vinna en extra dag på något sätt bara infinner sig. Det är svårt att förklara med ord inser jag nu... Men jag rekommenderar det! Även om jag allt för ofta stannar kvar i sängen de där extra timmarna i stället.

Restid

Det är ganska märkligt att stiga på tåget i en stad. Den välkända hemtama. För att några timmar senare kliva av i en annan stad. Den gamla och inte längre lika välkända.
Under resan tänker jag inte på det men när jag står på perrongen igen efter några timmar på tåget slår det mig. Var tog resvägen vägen?
Samma sak på väg hem. Jag kliver på, reser, läser (som vanligt...) och när jag ska stiga av slår det mig - ganska hårt - har jag åkt med en tidsmaskin?
Mellan olika världar transporteras jag utan ansträngning. Är den obemärkta övergången av godo eller hade jag velat känna av det mer?

Prata litteratur

Det kan kännas givet vem man pratar litteratur med. Men som så ofta annars förvånar livet mig på de mest oväntade ställen.
I våras ringde en fin vän från andra sidan jordklotet och den timmen vi pratade handlade till stor del om litteratur. Vilka böcker vi läst sen sist och vad vi tyckte om dem. Vi hade inte hörts på flera månader så att diskutera böcker var inte det jag trodde vi skulle prata om. Mitt bokälskande hjärta slog några extra slag när vi sågs i sommar och kunde fortsätta diskussionen. Vilka framtidsutsikter!
Men det oväntade kan också slå till på andra hållet. För några veckor sedan skulle jag träffa vänner till familjen för första gången och visste att en av dem jobbade på bokförlag. Samtalsämnen behövde inte förberedas. Trodde jag... Döm om min förvåning när vi skiljdes åt och inte hade utbytt ett endaste ord om litteratur.
Som jag brukar säga: inte bara när man minst anar det, utan faktiskt oftare där man minst anar det.

Gideon - Jason Upton

I don't know all the answers
I don't even know a few

I don't know what to do
But my eyes are on you

Min drömman

aldrig har det varit så självklart
aldrig så givet och förutbestämt
en känsla så underbar
och förunderlig
att den kommer vara för evigt

och ditt hjärta slår och slår

Glad festival?

Tänk vilka bekvämligheter jag är villig att offra när det är dags för sommarens festival. Odelade ögonblick, träsmak som domnar bort och låsta knän. Samtidigt sitter jag och saknar de utländska besökarna och tänker att nästa år kanske det får bli en annan festival. Men bara kanske eftersom sällskapet dök upp till slut ändå.

Dagens diagnos

Jag lider av svår separationsångest.

Från vad? Sommaren... Inte konstigt att det då är svårt att fatta beslut som känns livsavgörande angående jobb och boende inför hösten och jag får kalla fötter i sommarvärmen. Det känns som att hösten anfaller och jag vill verkligen inte att sommaren ska åka iväg. Inte än. Inte alls.

Önskar jag kunde frysa sommarens ögonblick för alltid.

Miljöbrott

Om ni undrar varför det flyter omkring så många hårsnoddar i Öresund är det för att jag tappar mina när jag badar. Förlåt!
/Lussan, numera kronisk miljöbov

Att återvända

en väl inbodd sommarstad
i tveksamt strandväder
år som passerat
saker förändrats
annat är sig likt
utom känslan av att hitta överallt

varje postnummer
varje gatuadress
varje hushåll
varje brevinkast

mycket är borta
visst finns kvar

tid att gå vidare
mot nya äventyr
för att en dag återvända
och göra det till mitt
sanna
enda
rätta

igen

Warning sign - Coldplay

When the truth is
I miss you

På önskelistan: Leksaker och lekplatser

Arne Jacobsens stolar
Poul Christansens lampor
Verner Pantons utemöbler
Minis bilar
Georg Jensens ringar
Christian Stadils kläder
Köpenhamn
Ystad
Österlen

Får jag någonsin leka med er? Hos er? Kommer ekonomin klara av en bekantskap med er? Kan man verkligen inte köpa lyckan för pengar?

Det är inte över förrän det är över!

Som vanligt tar jag ut sommarens slut alldeles för tidigt. På något märkligt vis händer det något i mig varje år när juni går över i juli. Jag får panik över att sommaren redan passerat. Och varje år får jag intala mig själv att det inte alls är så utan att det är många många långa fina underbara soliga varma härliga sommardagar kvar innan hösten kommer.
När jag lugnat mig något börjar jag fundera på varför detta mönster upprepar sig. Sommarsolståndet har passerat men det är flera veckor sedan så det borde inte vara det. Året har passerat sin mitt. Kan det vara den undermedvetna tanken att det nu är närmre den nya vintern än den gamla? Kanske handlar paniken mer om hur mycket jag vill hinna med i sommar men att känslan av att dagarna rinner genom fingrarna tar över?
Jag hittar inga svar men skam den som ger sig. Härmed lovar jag att njuta av sommaren så länge den varar (och lite till)!

VM dag 22

Utebliven besvikelse

När de två lag som man hejar på i andra hand möts är det svårt att välja en favorit i förväg. Vems förlust som kommer svida mest eller vems mål som kommer ge störst leende är svårt att förutse. Men efter hand som matchen spelas upp brukar det falla på plats. Om inte förr så vid slutsignalen. Och nu sitter jag här med glädje i bröstet. Gulddrömmen är definitivt orange den här gången!