Restid

Det är ganska märkligt att stiga på tåget i en stad. Den välkända hemtama. För att några timmar senare kliva av i en annan stad. Den gamla och inte längre lika välkända.
Under resan tänker jag inte på det men när jag står på perrongen igen efter några timmar på tåget slår det mig. Var tog resvägen vägen?
Samma sak på väg hem. Jag kliver på, reser, läser (som vanligt...) och när jag ska stiga av slår det mig - ganska hårt - har jag åkt med en tidsmaskin?
Mellan olika världar transporteras jag utan ansträngning. Är den obemärkta övergången av godo eller hade jag velat känna av det mer?