Som barn var det bästa med julen just julen. Man var ledig från skolan i vad som kändes som en evighet. Snön föll alltid dagen innan julafton och nästa morgon vaknade man upp till en Bullerbyjul. Jag gillade verkligen allt: pyssla, göra julgodis, smyga med klappar, arrangera om julkrubban några gånger om dagen. Julen var alldeles, alldeles underbar!
När jag blev större försvann den underbara julkänslan och jag insåg vad som var viktigt i decemberlivet. Jag tyckte nog jag blivit vuxen som insett vad som verkligen var det bästa med julen. Vem som helst kunde väl förstå att det inte var pepparkakor eller julotta som var grejen, utan det som hände efter julen. Här syftar jag inte på mellandagsrean utan det andra som händer den 27 december. Det var nämligen då det trillade ner tjocka sommarkataloger från diverse postorderföretag i brevinkastet. Då var julen äntligen över och man fick lov att börja drömma om sommaren igen. Ljuvliga varma årstid!
Jag slutade se tjusningen med den jultraditionen. Kanske bero det på att jag senare delade ut ett otal av dessa kataloger, både i smällkall snöstorm och i dallrande julihetta. Jag flyttade hemifrån och som student var det bästa med julen att tentorna var över och att man hade ett hyfsat långt jullov framför sig. Man behövde inte ha dåligt samvete för att man inte pluggade eftersom kurserna var slut och de nya inte började förrän i mitten av januari. Det bästa med julen var att få vara ledig helt enkelt.
Under några år blev sedan julen mest jobbig och jag har svårt att minnas att det fanns något överhuvudtaget som var bra med den just då. Förra året kom jag på vad som var bäst igen! Det är väl så att ju äldre man blir desto närmare sig själv kommer man. Man blir medveten om vad som är viktigt och hittar solskenet på nya, kanske oväntade, ställen. Min lillebror hjälpte mig den här gången. Han lånade ut sina resminnen från jordenruntresan och de gav mig tillbaka glädjen i decembermörkret. Jag tror jag håller fast vid det den här gången. Det kan inte vara på något annat sätt än att det bästa med julen är att få gå omkring i rödblåa flip flop.
När jag blev större försvann den underbara julkänslan och jag insåg vad som var viktigt i decemberlivet. Jag tyckte nog jag blivit vuxen som insett vad som verkligen var det bästa med julen. Vem som helst kunde väl förstå att det inte var pepparkakor eller julotta som var grejen, utan det som hände efter julen. Här syftar jag inte på mellandagsrean utan det andra som händer den 27 december. Det var nämligen då det trillade ner tjocka sommarkataloger från diverse postorderföretag i brevinkastet. Då var julen äntligen över och man fick lov att börja drömma om sommaren igen. Ljuvliga varma årstid!
Jag slutade se tjusningen med den jultraditionen. Kanske bero det på att jag senare delade ut ett otal av dessa kataloger, både i smällkall snöstorm och i dallrande julihetta. Jag flyttade hemifrån och som student var det bästa med julen att tentorna var över och att man hade ett hyfsat långt jullov framför sig. Man behövde inte ha dåligt samvete för att man inte pluggade eftersom kurserna var slut och de nya inte började förrän i mitten av januari. Det bästa med julen var att få vara ledig helt enkelt.
Under några år blev sedan julen mest jobbig och jag har svårt att minnas att det fanns något överhuvudtaget som var bra med den just då. Förra året kom jag på vad som var bäst igen! Det är väl så att ju äldre man blir desto närmare sig själv kommer man. Man blir medveten om vad som är viktigt och hittar solskenet på nya, kanske oväntade, ställen. Min lillebror hjälpte mig den här gången. Han lånade ut sina resminnen från jordenruntresan och de gav mig tillbaka glädjen i decembermörkret. Jag tror jag håller fast vid det den här gången. Det kan inte vara på något annat sätt än att det bästa med julen är att få gå omkring i rödblåa flip flop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar