Kassettbandets överlevnad

det känns alltför ofta som om livet går på repeat
likväl verkar kassettbandet snurra på
aldrig har jag lyckats trycka på pause i rätt ögonblick
inte heller kan jag spola fastforward
eller rewind när livet inte är som jag vill
shuffle verkar vara min lott
om än med någon slags gudomlig tanke bakom
för än så länge har ingen tryckt på stop
kassettbandet har inte trasats sönder

so I'll keep on playing
no need recording

Österljuvalen

det är något visst
speciellt så här års
speciellt i mitt hjärta
varje tanke
varje känsla
skapar längtan
det är något visst
ovisst men helt säkert visst

Ensamheten

I can run
but I can not hide

Jeg gider slet ikke

Jeg gider slet ikke.
Jeg gider ikke ride, det er for stærk en bevægelse;
jeg gider ikke gaae, det er for anstrængende;
jeg gider ikke lægge mig ned;
thi enten skulde jeg blive liggende, og det gider jeg ikke,
eller jeg skulde reise mig op igjen, og det gider jeg heller ikke.
Summa summarum jeg gider slet ikke.
ur Enten - Eller av Søren Kierkegaard

gide=idas, orka
bevægelse=rörelse

Varför är jag här? - Magnus Carlson

Snälla håll min hand.
Jag har ett hål i mitt huvud där allting försvinner.

Varför är jag här?
Jag vet inte varför jag är här?

tidiga hösttecken

skolstartskylig morgonluft
svenska äpplen
strumpbyxor
och täcke i påslakanet

Ett ovetandets liv

Så lite vi vet om vad framtiden har att ge oss.
Så lite vi anar om det vi upplevt idag kommer ge eko i våra liv framöver.
Så lite vi förstår hur många människor vi ännu inte mött.

Jag gick vilse i Stockholm för femton år sen. Inte visste jag då att jag bara några år senare skulle känna gatorna så väl att jag hittade överallt i stan. Inte heller anade jag att den lilla flickan i kyrkan som jag inte lade märke till då skulle bli min kursare och vän ett och ett halvt decennium senare.

Jag gillade studentstaden långt innan jag fick flytta dit. Vänner har kommit och gått i den stan. Men inte förstod jag för det att den jag bara kände till namnet för två år sedan skulle vara så nära mitt hjärta idag.

Mina somrar i den älskade sommarstaden var varma och ljuva. Inte anade jag då att barndomskärleken inte skulle falna utan växa sig starkare för varje år och ropa efter mig på långt avstånd varje sensommar. Jag måste och vill tro att det kan bli vi igen. Lite mer permanent.

Jag har skrivit om det förut och tänker på det fortfarande. Hur lite jag vet om vem jag känner om ett år och vilka gator jag då går på med välkända steg. Det finns många personer ute i världen som jag ännu inte mött eller fått lära känna som jag faktiskt en dag kommer kalla mina vänner.

Det finns hopp för din framtid, säger Herren.