Min plan A föll igenom och nu står jag här tomhänt och utan framtid. Igen. Jag har aldrig varit bra på att ha en B-plan i bakfickan. Brukar tänka att det får lösa sig när den dagen kommer. Blundar och låtsas som ingenting. Hoppas att den dagen inte ska komma. Även när den väl gör det.
När livet inte blir som jag tänkt mig och arbetslösheten än en gång knackar på fylls livet av alla borden. Jag borde söka jobb, borde ta kontakt med alla presumtiva arbetsgivare, borde skaffa mig en examen. Borde vid det här laget verkligen veta vad jag vill bli när jag blir stor.
Just nu vill jag bara slippa allt och fly bort. Långt härifrån. Till någon av mina tillflyktsplatser. Där jag får vara någon annan. Någon lyckad; med jobb, fin lägenhet och ett liv som hämtat ur en tv-serie.
Allt jag kan göra är att fortsätta andas.
