Konstiga siffror

Vad betyder ”17 10” om ett lägenhetspris? (17 miljoner 10 vad?)
Priset var alltså 1,71 miljoner för er som inte heller förstod

Årets blogg

Årets ...

BOK - Starkare än hatet av Tim Guénard är helt klart den bästa bok jag läst i år
DU - Du finns med i orden. Du finns i mig. Du finns.
FÄRG - rött och vitt är och förblir mina favoriter
INLÄGG - H som i hetta återvänder jag oftast till
KVINNA - Melissa Horn kan skriva och sjunga om mitt liv
MAN - Tomas Andersson Wij likaså
ORD - ambivalens
TAL - hundra (hel, delad eller dubblad)

HISS - uppmuntran lever jag av
DISS - att bli ignorerad är något jag avskyr mer än annat
NEJ - ett nej kan också betyda inte just nu
JA - att skriva regelbundet och dela med sig av det. Fortsättning följer alldeles säkert.

Hundra dagar

100 dagar hade Napoleon makten 1815 innan han besegrades vid Waterloo .
100 dagar är en jaguar dräktig.
100 dagar vandrade Gert Fylking och Robert Aschberg från Ystad till Haparanda 2009.
100 dagar pågick folkmorden i Rwanda 1994 där närmare en miljon människor dödades.
100 dagars arbetslöshet sedan sänker a-kassan dagpenningen.
100 dagar varade manusförfattarnas strejk i Hollywood 2007.
100 dagar vill Sorgbarn vara Erlands slav i Viktor Rydbergs roman Singoalla.
100 dagar är 2.5 gånger 40 dagar.
100 dagar bort finns julen.

Åttiosex är det nya femtioelva

Åttiosex gånger har jag tittat på den tysta telefonen. Kanske är det dålig täckning här? Åttiosex gånger har jag undrat om det var du som precis skickade sms. Åttiosex gånger har jag drömt om oss två på stranden. Sommaren nittonhundranittiofyra. Åttiosex gånger slog du på trumman samma sommar. Åttiosex gånger applåderade jag dig och ditt band. Åttiosex gånger mindes jag er med en ständig sång på hjärnan. Åttiosex gånger har jag sett din bil gå förbi. Bara en gång var det riktigt nära. Åttiosex gånger har jag undrat var du tog vägen. Åttiosex gånger har jag i dagdrömmen träffat dig. Åttiosex gånger är nog ändå en gång för mycket.

2 vs. 3

En enda siffra skiljer dem åt. De är lika som dag och natt men delar ändå så mycket.

Det första gavs mig för snart fem år sedan. Eller kanske var de snarare så att jag verkligen erhöll det för tapper insats och goda försök. Jag bär det med stolthet. Men det är med viss genans jag pratar om det. Jag vill inte bli dömd på grund av det, samtidigt som det är så pass ovanligt att det skulle kunna imponera på rätt person.

Den andra kom som ett brev på posten i våras. Förväntad och ganska ovälkommen. Det var inte med lite ångest jag var tvungen att ta till mig den. Göra den till min. Stoltheten lyser här med sin frånvaro och jag pratar helst inte alls om den. Det är med sänkt blick jag erkänner den, om jag inte väljer den barnsliga varianten. Men det känns mest som ett fegt alternativ.

Båda har benägenhet att få andra att tro saker om mig. Då är du ju... eller jaha, men borde inte du då... Jag värjer mig hjälplöst för omvärldens attacker. Att en nolla och en punkt kan göra så stor skillnad.