Det här året har inneburit mycket avstånd. Låt oss snart kunna kramas igen. För de flesta vet ju att krama sig själv eller hälsa med armbågen är ett rätt ynkligt substitut.
En som vågar vara sig själv. En som vågar använda öronen för att höra dansen inom sig. En som vågar lyssna till sitt hjärta. En som vågar vara annorlunda. En som vågar omfamna sig själv och vara äkta. En som känner magin inom sig.
Låt mig kunna – och våga – planera saker igen. Det här året har bestått av många avbokningar och besvikna miner. Låt oss alla få börja planera igen. Och inte minst få genomföra våra planer. Igen. Stora som små.
Jag vill ha någon att komma hem till. Någon som prioriterar mig. Någon att luta mig mot när livet är svårt. Någon att dansa med när livet är lätt. Någon som alltid finns där.
Mitt i en pandemi står jag snart utan jobb. Med hälften av de yrkesverksamma överarbetade och hälften permitterade, finns det månne någon som vill anställa mig?
En kall värld och många själviska beslut har mött oss det här året. Låt oss öppna famnen igen. Öppna våra händer istället för att knyta ihop dem hårt. Dela med oss istället för att behålla allt själva. Låt oss prata om det som är jobbigt istället för att bara se om vårt eget hus och inte bry oss om de som är utanför.
Det är jobbigt nog att vara ensam och sjuk men att lämnas utan vård borde inte vara tillåtet. Om du vill skänka pengar till årets Musikhjälpen kan du göra det här.
Låt det finnas tid och ork att skriva mer - och oftare - och ur mer glädje. Låt orden rusa ur mig eller långsamt trilla ner över tangenterna. Låt mig få känna mig som en skribent igen.
Låt det finnas mindre (fågel och) fisk på menyn, och mer mittemellan. Ge mig fler växtbaserade rätter på restauranger. Låt det bli mer grönt på allas tallrikar.
Tro på mig själv. Tro på en bättre värld. Tro på något större. Tro på ett mindre stressigt liv. Tro att drömmar kan slå in. Tro på en ljusare framtid. Tro på livet.
Jag vill kunna hantera livet utan tårar som följd. Låt mina känslor få finnas precis som de är, men låt ångesten snabbt ebba ut och låt sorgen som river i jordiska banden inte vara lika markant som den varit i höst. Låt det finnas dagar som jag inte fäller en endaste tår.