Omnämnda personer

Efter att fått backning på en Facebook-tråd angående min blogg känner jag mig tvungen att skriva en förklaring. (Du trodde inte jag skulle blogga om det, va?) Som ni kanske märkt är det här ingen blogg som pekar ut personer. Åtminstone inte med namn. Om jag saknar någon skriver jag det. Men sällan väljer jag inlägg som säger (även om det är sant):

Jag saknar dig, Sven. Dina ord om kärlek och dina Ronaldinho-konster.
Och Calle. Din magi och din dialekt som inte bär ett endaste spår av åren i Tyskland.
För att inte tala om Moa. Din uppmuntran var (och är!) mitt bästa stöd.
Och Kristina. Promenaderna var det viktigaste på dagen. Saknar dig och dem!

Snarare väljer jag att använda metaforer, eufemismer, omskrivningar, omskrivningar, omskrivningar och många, många extrarader mellan raderna. Och när jag skriver att jag saknar dig är det inte bara dig, personen, individen jag saknar utan också kollektivet, rummet, platsen och så otroligt mycket annat som knappt kan nämnas men ändå enklast sammanfattas i ett du.

Så ja... du finns med i inlägget. Du finns med i orden. Du finns i mig.
Du finns.

Vara någon annan

Ibland vill jag inte vara den jag är.
Lovisa som inte vet vad hon ska bli när hon blir stor.
Lussan som efter åttahundranittiotvå dagar i lägenheten inte hängt upp mer än en tavla
Lovisa L Stålknapp som inte vill vara hela sitt namn. Vad är det för fel med ett av dem?
Ibland vill jag bara få vara någon annan.

Borttappat

Dagen du sa ja
tappade jag min ring
Man förlorar en sak och vinner en annan
tänkte jag och ryckte på axlarna
Nu när du inte längre
säger något
undrar jag om det verkligen var värt det
Jag tror det är dags för en ny

Uppfyllda önskningar

När jag var yngre åkte min syster på läger varje sommar. Bodde i röd villa och fick nya vänner. Och jag var såå avundsjuk på henne!
Om någon hade sagt det till mig då, 1996 när jag senast hämtade henne på lägrets avslutningsdag, hade jag inte trott på det; att jag skulle få tillbringa ett helt år där. Bo i ett av husen och få många nya vänner.
Tio sommarveckor mot ett år. Jag känner mig inte lika sur längre för att ha valt fel instrument.

Förra sommaren längtade jag efter att få spela i en klubb. Det spelade inte så stor roll vilken sport, bara jag fick gemenskap och träningsvänner.
Hösten kom och plötsligt fann jag mig på innebandyplan varje torsdagkväll. Utan att ha ansträngt mig hade jag fått både vänner att träna med och förvisso inte en vanlig idrottsklubb men väl KRIK.

Tack alla som finns med i detta inlägg! Ni är fina och har en speciell plats i mitt hjärta!

Höst eller sommar?

Igår regnade det nog hela dagen. Jag älskar ett stilla sommarregn men det var inte vad jag såg när jag drog upp rullgardinen på morgonen. Det var svårt att inte övertygas om att det blivit höst. Jag brukar förvisso få höstångest mitt i högsommaren men den här gången var det mer uppgivenhet än panik. Jaha, nu är det dags igen, suckade jag.
Men det är inte så! Sommaren är inte över. Det går fortfarande att bada i havet, dygnet är mer ljust än mörkt och man måste inte ha massa kläder på sig när man går ut. Och framförallt: sandaler är fortfarande det enda rätta på fötterna. För er som inte såg mig igår valde jag flipflops före gummistövlar. Det rekommenderas. Byxorna blir prickiga men tårna kan andas och själen mår bra.
Tills hösten kommer på riktigt - förhoppningsvis om minst två månader - tänker jag bara blunda och låtsas som det regnar.

Och nu är vi här

Plötsligt står du där

Och jag

känner ett försiktigt leende

fast jag lovat

låta bli

Du säger hej

Och jag

lyckas få fram

ett hej

jag med

Du ser på mig

Och jag

jag tittar inte bort

Du sätter dig ner

Och jag

vet

Välbehövlig vila

Du tog Michael Stipe ifrån mig.
Inte för att jag måste ha honom för att kunna sova men lämna tillbaks honom ändå. Jag behöver mitt 90-talsvemod. Det som jag alltid kunnat återvända till. Från When a man loves a woman med insikter om åsikter, via Brenda i Beverly Hills om det som gått förlorat till Andy Kaufmans illusioner. Kvar finns bara Tomas Andersson Wij och det räcker inte.
Ge tillbaks genast! Du får inte beröva mig på en sömn jag så innerligt behöver.