Ofta
Jag skjuter bergen framför mig.
Jag låter bli att tänka på dem.
Jag gör andra saker som distraherar mig från dem.
Ofta önskar jag de inte fanns.
Ibland
Jag går fram till bergen.
Jag ser att de inte är så stora.
Jag inser att det inte är så jobbigt att klättra över dem.
Ibland är bergen bara grus och småsten.
Ändå
Jag tycker om distansen.
Jag vill inte möta det stora, mörka, okända.
Jag orkar inte fundera på om det är grus eller betong den här gången.
Ändå står jag här.
2 kommentarer:
Jag brukar också göra så.
Då är jag inte ensam.
Skicka en kommentar