Ett ovetandets liv

Så lite vi vet om vad framtiden har att ge oss.
Så lite vi anar om det vi upplevt idag kommer ge eko i våra liv framöver.
Så lite vi förstår hur många människor vi ännu inte mött.

Jag gick vilse i Stockholm för femton år sen. Inte visste jag då att jag bara några år senare skulle känna gatorna så väl att jag hittade överallt i stan. Inte heller anade jag att den lilla flickan i kyrkan som jag inte lade märke till då skulle bli min kursare och vän ett och ett halvt decennium senare.

Jag gillade studentstaden långt innan jag fick flytta dit. Vänner har kommit och gått i den stan. Men inte förstod jag för det att den jag bara kände till namnet för två år sedan skulle vara så nära mitt hjärta idag.

Mina somrar i den älskade sommarstaden var varma och ljuva. Inte anade jag då att barndomskärleken inte skulle falna utan växa sig starkare för varje år och ropa efter mig på långt avstånd varje sensommar. Jag måste och vill tro att det kan bli vi igen. Lite mer permanent.

Jag har skrivit om det förut och tänker på det fortfarande. Hur lite jag vet om vem jag känner om ett år och vilka gator jag då går på med välkända steg. Det finns många personer ute i världen som jag ännu inte mött eller fått lära känna som jag faktiskt en dag kommer kalla mina vänner.

Det finns hopp för din framtid, säger Herren.