Svårigheten att uppskatta det man faktiskt fick

Man går in i skogen för att plocka en frukt och redan har tanken på en viss frukt framför en annan stigit upp inom en. Sedan kanske man hittar en annan frukt och inte den frukt man tänkte på. Man väntade sig ett glädjeämne och fick ett annat. Men det har jag aldrig lagt märke till förut - att i själva det ögonblick man finner finns inom en ett slags bortstötande, eller åsidosättande. Bilden av den frukt man inte funnit har man fortfarande ett ögonblick framför sig. Och om man önskade - om det var möjligt att önska - så skulle man hålla kvar den där. Man skulle med hela sin själ sträcka sig efter det goda man hade väntat sig, i stället för att vända sig mot det goda man redan hade. Man skulle kunna vägra ta emot det verkligt goda. Man skulle kunna ge den verkliga frukten en fadd smak genom att tänka på den andra.
ur Perelandra av C.S. Lewis