Bara sport

Efter tre hela dagar på stranden, med vad man skulle kunna kalla för-försäsongsspel, följt av en kväll i en svettig hall med de första försäsongsmatcherna är jag väldigt laddad inför den nya säsongen! Nya lag och nya spelare att kolla in, förutom de gamla vanliga så klart.

Man skulle kunna tro att jag var trött på sport efter de långa och intensiva fotbollskvällarna i juni. Men det känns snarare som att jag är omättlig på det området. Stranddagarna påminde mig om EM. Där fanns inga favoriter. Jag hittade nya att heja på och kunde njuta av sporten och allas spel i stället.

Försäsongsmatcher är vad de är och så även landskamper inför stora mästerskap. Men det minskar inte min glädje över vinsterna i helgens dubbellandskamp. Mina förväntingar är uppskruvade inför OS och ett kommande VM nästa år. Nedräkningen har börjat!

Bloggkoll

Bli medlem på bloggkoll och börja prenumerera på inlägg från dina favoritbloggar. Du får mail när någon skrivit något nytt. Enklare kan det inte bli!

Sommar

"Varje år blir det vår. Det känns som en nyhet varenda gång"
Men är det möjligt att det kan vara sommar någon annanstans än i Paradiset? I våras tvivlade jag starkt på det, men var ändå tvungen att inse fakta. Det var här jag skulle tillbringa de kommande månaderna. Här i den nya, något obekanta, sommarstaden. Långt borta från annars så vanliga rutiner och välkända gränder och stigar.

Efterhand har jag insett att det kan visst vara sommar på andra ställen. Inte bara i den staden eller framförallt på den stranden. Våt sommarasfalt luktar uppenbarligen likadant här. Havet är lika underbart att bada i här. Förvisso är cykelturen till stranden längre, men vattnet är varmare, så det får väl ses som en kompensation. Och sommaren är lika påtaglig och enkel att njuta av här.

Ljuvliga kvällar som lockar till långa långa promenader fanns det tydligen inte patent på utan kan åtnjutas även här. Som nu .. så jag måste gå.

Havet

Marie Fredriksson visste inte hur rätt hon hade den dagen hon skrev Ett hus vid havet.

Efter att ha tillbringat många långa somrar vid havet och inte längre ha möjlighet till det mer räcker det med två dagar i rad vid den lokala stranden (många cykeltramp bort) för att väcka min abstinens till liv igen. Jag bara måste ha den stugan hon sjunger om!

Vågor som slår mot stranden
Havsbad närhelst andan faller på
Måsarnas sång
Sand överallt och då menar jag verkligen överallt
Doften av tång
Vackra vemodiga ljusblå solnedgångar som ackompanjerar kvällspromenaderna längs vattnet bättre än något annat
Ge mig!

Hur klarar jag mig utan det här?

Är sommaren redan slut?

Brita af Geijerstam skriver

Nu har junimånad
stängt sin dörr
för en blomsterprakt
som aldrig förr.

Hagtorns vita blommar
singlat ner.

Rhododendron
lyser inte mer.

Vad ska denna juli
bjuda på.
Blåst och regn
kanske en himmel grå.

Eller glitter över
vikens vatten.
Eller stjärnor i den ljumma natten.

När juni var slut kändes det som att sommaren var slut. Jag vet att det inte är så, men har inte riktigt lyckats släppa känslan sen dess.

Igår kväll när jag skulle sova, låg jag och funderade på min framtid. Den som jag nyss tagit ett beslut om och som äntligen fått en riktning. Då slog höstpaniken till! Ungefär en månad tidigare än vanligt. Egentligen är det lite märkligt, för jag har på senare år lärt mig att tycka om hösten, njuta av den och till och med älska den, åtminstone i små små bitar. (Det där med att älska skulle jag förneka om du konfronterade mig)

Så jag har ingen (stor) anledning att ha panik och framförallt inte nu. Varför tar jag ut det här i förskott? Det är nu jag vill njuta av sommaren och inte tänka på någonting annat!

Sommarskor

I helgen var jag på grillfest där värdinnan slog mig med häpnad. Hon är en sådan person som bryr sig mycket om det yttre. Hon pratar om hur folk ser ut, vad de har på sig eller borde ha på sig. Hon kan referera till andra människor som "tjocka" eller "fula". Som ni säkert förstår är hon en rättfram person som inte är rädd för att säga vad hon tycker. Men för att inte komma bort från ämnet helt kan vi väl nöja oss med att säga att hon är modemedveten och då inte bara när det gäller henne själv.

En svensk sommarkväll kräver sina kläder och när solen försvann plockades diverse tröjor och jackor fram. Värdinnan gick in för att byta om från shorts till byxor. Döm om min förvåning när hon kommer ut i ett par vita tofflor (träskor)! Inte sådana fina med spännen som jag hade när jag var liten och inte heller sådana som är vackert målade av någon konstnär i Skanör. Utan vita, flätade tofflor som de som jobbar i storkök eller inom vården brukar ha.

Vad i hela världen har du på fötterna? tänkte jag säga. Men jag svalde min förvåning och fortsatte samtalet som om ingenting hade hänt. Förvisso brukar jag inte kommentera om någon har "fula" skor men det får väl finnas gränser! Tilläggas bör kanske att jag är en skoperson. Jag gillar skor och tittar på vad folk har på fötterna. Andra ser leenden eller ögon men jag ser skor. Jag höll på att gå åt förra sommaren när gatorna invaderas av Crocssandalerna men det här var om möjligt ännu värre...