31 juli 2014
30 juli 2014
Långsamt leder också någonstans
Du vet du kör lagligt genom tätorten när du blir ikappkörd av traktorer.
29 juli 2014
Din soldat – Albin & Kristin Amparo
Har du också tänkt sista gången och gjort samma miss om och om sen.
Har du också legat vaken hela nätter, panik, massa press, pressat tänder.
Har du också lovat dig själv att imorgon tar jag tag i mig själv.
Har du också provat deras norm - sen fattat att du inte är som dem.
Har du också suttit i en bil, bara kört tills du inte har bensin.
Har du också tänkt 'om jag flyr' kommer allting bli bra inuti.
Har du också fattat till slut att den enda som kan rädda dig är du.
Du behöver inte bära allt själv för jag har känt allt precis som det känns.
Har du också kört huvudet i väggen så hårt att det känts som du sprängt det.
Har du också svurit att aldrig ge upp det du drömt och sett fram till.
Har du också stått på ditt jobb sen känt du är värd mer än så.
Har du också stressat ihjäl dig – för en lön som knappt ger dig skäl nej.
Jag har också tappat ibland och snabbt försökt komma ikapp.
Jag har också sett när du faller och försökt bygga nytt ifrån marken.
Jag har också varit nära min gräns så jag fattar precis hur det känns.
Men jag lovar att allt kommer vända om vi lovar att tro på oss själva.
För de pekar, blickar in oss, vinkar hitåt, måste bli något.
Skapa normer, väcka sorger, bygga luftslott utav ångest.
Informerar, propagerar, ger oss manus för att leva.
Så vi blundar för det skeva men om vi vågar kan vi segla.
Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig.
Jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig.
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig.
Låt mig vara din soldat!
Har du också legat vaken hela nätter, panik, massa press, pressat tänder.
Har du också lovat dig själv att imorgon tar jag tag i mig själv.
Har du också provat deras norm - sen fattat att du inte är som dem.
Har du också suttit i en bil, bara kört tills du inte har bensin.
Har du också tänkt 'om jag flyr' kommer allting bli bra inuti.
Har du också fattat till slut att den enda som kan rädda dig är du.
Du behöver inte bära allt själv för jag har känt allt precis som det känns.
Har du också kört huvudet i väggen så hårt att det känts som du sprängt det.
Har du också svurit att aldrig ge upp det du drömt och sett fram till.
Har du också stått på ditt jobb sen känt du är värd mer än så.
Har du också stressat ihjäl dig – för en lön som knappt ger dig skäl nej.
Jag har också tappat ibland och snabbt försökt komma ikapp.
Jag har också sett när du faller och försökt bygga nytt ifrån marken.
Jag har också varit nära min gräns så jag fattar precis hur det känns.
Men jag lovar att allt kommer vända om vi lovar att tro på oss själva.
För de pekar, blickar in oss, vinkar hitåt, måste bli något.
Skapa normer, väcka sorger, bygga luftslott utav ångest.
Informerar, propagerar, ger oss manus för att leva.
Så vi blundar för det skeva men om vi vågar kan vi segla.
Jag har sett hur den där skiten alltid tär på dig.
Jag kommer kriga för din skull och finnas där för dig.
När du stupar nästa gång så vill jag bära dig.
Låt mig vara din soldat!
28 juli 2014
Oväsentligt?
Jag tycker det är konstigt att något av det första folk frågar när de får höra om gravida par är: vet de vad det blir (dvs vilket kön)? Inte: är barnet friskt? Inte: mår föräldrarna bra? Inte: hur känns det för dem? Inte då.
27 juli 2014
26 juli 2014
Sommarpoesin
[P]oesin möjliggör ett associativt tänkande, […] den låter mig förnimma det sanna utanför de vedertagna språkliga formerna för sanning.
Athena Farrokhzad Sommar i P1 201425 juli 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)