Den stora gaffeldöden

At work - with absolutely nothing to do - I can hear Ryan Adams singing "Please kill me now"...

Ever felt like hurting yourself with a fork? Stabbing the fork in any part of your body. Just to get out of the pain your life causes you, if only for a second. To think about anything but the horrible situation you're in. The horrible people you're surrounded by.

Vart är vi på väg - Freda'

Det talas om bättre tider som snart ska vara på väg.
Vi har lämnat allt det gamla.
Men du vart går vi nu?

En livstids drömmar som var byggda här faller ner
Hur många sorger kan människan tåla?
Hur mycket känslor kan vi bära på?
Hur många skuggor ska solen måla innan ljuset hittar fram igen?

Mitt i tider då allt vänds upp och ner
finns en längtan efter levande liv
och genom de mörka molnen flyger hoppets fåglar

Aha!

Idag insåg jag varför kortspelet Uno heter just uno. Det har tagit många år för mig att förstå det. Ungefär som för några år sen när jag såg snön falla på mina vantar och förstod varför de där papperssnöflingorna man klippte ut som liten faktiskt kallades snöflingor. Mycket kan man säga om min intelligens men smart och trög det är vad jag är.

För er andra smarta och tröga där ute kommer förklaringen här:
Uno=ett på italienska, precis som antalet kort man har i handen när man säger just uno i spelet

När jag inte känner igen mig

Person A - efter att person B precis berättat att han alltid blir så trött när han är på IKEA: "Ja men det vet vi ju hur det är med män och IKEA." Jaså? Inte jag. Vilket då?

Person C om sin uppväxt: "Min pappa var stabiliteten i mitt liv. Alltså mamma och jag hade (också) en bra relation, ja ni vet ju hur det är med döttrar och mödrar." Igen, inte jag. Kan förstå det men vet inte hur det är.

Är det meningen att jag ska känna till den här påstådda allmänna kunskapen som ingen berättat för mig? Som alla andra oskrivna regler jag inte heller förstår eller försöker anamma. Någon som vill skicka manualen till mig? Och i detta att inte känna igen sig när alla andra nickar, ler och håller med finns också en känsla av utanförskap och att vara på fel plats, med fel personer.

Stjärnklart

det behövdes inga ord
bara lila lavendel
och ett körsbärsträd i blom
kärleken blev allvar
i närheten och orden
vardagens volanger
svepte upp dem
i livets oförutsedda
glädje och vemod
tills döden skiljde dem åt

Den ständiga kampen

jag kan ingenting
klart du kan
jag är inte bra på nånting
det är du
inte det där
du kan ju
jag är ingenting att ha
sluta
jag imponerar aldrig
jämför dig inte
men
vi är alla olika
lika olika
du är bra
punkt

Våren kom i år - Lisa Nilsson

Våren kom i [g]år med ljus och värme
Lugnade din själ med löften om en tid i hopp och glädje.
Och ingenting var längre som förut.