tack för snö

du sa hej då
jag sa vi ses
du visste att vi inte skulle mötas igen
men jag höll hårt fast i hoppet
du försvann och jag stod kvar
nu har snön begravt dig
jag är äntligen fri

Att växa upp

Jag vet jag har kämpat mycket med frågan om vad jag ska bli. Och det finns säkert tusen skäl varför jag ska fortsätta sträva mot svaret. Och troligtvis några till som jag varken vet eller ens kan förstå. Men ikväll kunde jag ändå ana var denna kroniska undran kommer ifrån. När man diskuterar och t.o.m. frågar honom själv! Vad en stackars sexmånadersbebis ska bli. Allvarligt?! Jag måste sätta ner foten den här gången. Han är ett underverk. Han behöver inte bli mer än så. I mina ögon är han perfekt.
Det gäller för alla andra också. Inklusive mig själv.

Självdiagnos

När kockkniven skär fingret så köket blir rött
tar jag ett plåster på såret
När foten ömmar och smärtan vägrar försvinna
konsulterar jag sjukgymnastvännen
När magen är orolig och illamåendet inte går över
frågar jag doktorn om råd
Men när själen knappt kan andas och tårarna faller konstant
lägger jag mig bara ner och väntar på att det ska gå över

Litt.vetartestet

Du är Aeneas
Plikttrogenhet är den viktigaste uppgiften i livet
Du är Odysseus
Passion är din drivkraft

Jag vet vem jag är. Vem är du?

Säg ingenting till mig - Melissa Horn

det är kallt nu och jag fryser så

jag är vaken hela natten
säg ingenting till mig jag ser allting ändå

det är släckt överallt men jag tror att våren kommer snart

Är det så här det ska vara?

Är det så här det ska vara?
Du där
Jag här
och livet emellan
Är det detta jag ska höra?
Inte
något
alls
Är det detta jag ska se?
Trasighet
Sorg
Depression
Är det så här livet fungerar?
Egen kraft
Autopilot
eller död
Gud har tänkt något
större
bättre
definitivt roligare för ditt liv.

Lära känna-leken

Många säger att man måste ses (ofta) för att verkligen kunna lära känna en annan person. Jag har upptäckt att man faktiskt kan lära känna någon utan att träffas.
Månader har passerat sedan sist och ändå ser jag dig varje dag. Inser nya saker om din personlighet, om dina nycker, dina små egenheter som inte verkar vara så egna trots allt. Andra är som du. Du är som andra. Och det hjälper mig att förstå. Vem du är. Vem du var. Den jag inte såg. Eller ville se.
Glädjens insikt byts fort ut mot vemodets kranka blekhet. Jag fasar för vårt nästa verkliga möte. Är du den jag tror mig börjat ana eller är du den du alltid varit?