bortglömda lektionsanteckningar

i en viskande vind talar någon till mig
bortom allt förnuft
lyssnar jag
goda ord med sanningsanspråk
fyller insidan
flödar över
om jag har tur
ut på andra sidan
delar med mig till andra
delad glädje
gemenskap som spränger gränser
ingen står utanför
alla är med
också jag
alltid
nära någons hjärta får jag liv

Talande tystnad?

Jag mötte en blick som sa mer än alla ord vi precis uttalat. Den sekunden kunde inte annat sägas.

Jag har suttit i ett tyst men ack så närvarande rum. Det är inte bara ord som kan prata.

Men att befinna sig i denna radiotystnad urlakar mig, tar all energi från mig. Får mig att tvivla på min förmåga. En tystnad som varken talar eller säger någonting. Mina rop ekar tomt tillbaka.

I rymden kan ingen höra dig skrika.

Nattradio

Vad har Matchbox Twenty gemensamt med R.E.M.?
Radiokanaler spelar deras låtar sent på natten när man borde tänka på andra saker.
Elva år har gått. Ingenting har hänt.

Personlig analys

Flera släktingar har under sommaren läst antologin som klassen gav ut i våras. Det är roligt att höra vad de tycker om det jag skriver. Lite läskigt också så klart, men det roligaste är nog ändå att höra hur olika läsning de har. Hur annorlunda de ser på samma text. Troligtvis beror det på erfarenhet, livssituation och vilket humör de var på när de läste.
Som skribent är det intressant att höra vad andra ser mellan raderna som man själv inte skrivit dit. Men jag blev lite rädd när några analyserade en av novellerna till att handla om mig (som den verkligen inte gör). Samtidigt gjorde en gammal god - och ganska orolig - vän det samma med en av dikterna tidigare i år så jag borde väl inte bli förvånad. Men det är konstigt. Jag som trodde det var uppenbart var inspirationen kom ifrån till just de två texterna.
För att vara extra tydlig vill jag betona än en gång: Texterna i antologin är inte självbiografiska. Jag valde medvetet bort det personliga inför tryckningen. Bloggen är helt klart mycket mer personlig (fast berätta inte det för någon...).

Mönster

rutorna expanderar
snart är de så stora att de försvinner
ur mitt synfält
det enfärgade
har nästan suddats ut
i solnedgången
men ränderna går aldrig ur

Ålderslikhet

Ser alla människor i en viss ålder likadana ut?
Frisyren
Ögonen
Figuren
Tilltalet
Skulle vara skorna som är olika, men annars?

Jobbig glömska

Jag hade glömt hur svårt det var
Det är så länge sen sist
Alla tankar
Känslor
Den ständiga undran
Önskan om att ändra sakernas tillstånd
Jag hade glömt hur svårt det var
att göra slut