Jag tar en minut och går till kyrkogården. Det snurrar lite stress inombords och jag tänker att ljuständningen denna allhelgonakväll nog snabbt ska vara överstökad. Men. Det är inte mer än en minut som krävs för att tårarna ska börja trilla. Igen. Jag som trodde att sorgen var förbi för länge sen.
Sorg tar tid. Och sorg är aldrig förbi. Ta en minut till.
#taenminut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar