Så ligger den där. En nästan tio år gammal vit anteckningsbok med svart gummiband. Boken som var min trogna följeslagare under ett år. Boken jag fyllde med tankar och känslor under timmar, dagar, månader… Fylld med längtan, önskan, förtvivlan och hopp ligger den där nu på bordet. Vågar jag öppna den? Blir det som en retroperspektiv rening eller Pandoras ask? Ingen vet förrän den öppnas. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar