Det värsta med sorg är att den inte försvinner. Allt eftersom tiden går späds den ut en smula, och man upptäcker att man anpassar sig till smärtan, vänjer sig vid den, bär den kring axlarna som en gammal tung sjal.
Och livet måste ju gå vidare. [---] Sorgen måste sorteras bort, läggas undan, tas fram endast när det övriga livet är tillräckligt välordnat, när man kan ta sig tid att ge efter för smärtan.
Jane Green
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar