Och så plötsligt minns jag varför jag låtit bli uppsatsen så här länge, inte på grund av lathet, likgiltighet eller ångest utan för att min hjärna inte klarar av sånt här längre och inte jag heller, för vem kan somna när hjärnan går på högvarv och vägrar stanna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar