Om det är sant att jag har älskat någon
så har jag haft dig mera kär än allt.
Så djupt i hjärtats styva jord gick lågan
att roten fräste till när tjälen smalt.
Nu regnar aska tätt i mina fotspår.
Mitt språk kan inte hålla jämna steg
med allt som hänt. Det blöder från ett rotsår
– mitt enda ord när allting annat teg.
När dör ett hopp? Och vem har tid att följa
dess sista droppar vid en sjukhussäng
tills sköterskan ger order: sjuan, stäng.
Jag vet inte. Och jag kan inte dölja
det sår som heter: att jag har dig kär.
Min tro, mitt hopp kan dö. Men du är här.
ur Lydia i lampans sken avYlva Eggehorn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar