det enda jag vet när jag ska skriva en bok (...)
och pappret är lika tomt som självförtroendet
är att det bara är att sätta igång
börja någonstans
var som helst
och sen fortsätta tills det händer något
till slut händer det något
skillnaden mellan den som når fram och den som inte gör det
är att den förra inte ger upp fast det är dåligt
även texter som blir bra har varit dåliga
att stå ut med att skriva dåligt
att det är klanglöst trivialt och träigt är det svåraste
verket är sin form
först när det får form är det något att ha
form får det bara när man är så förtrogen med innehållet
att man kan knåda sin figur som man önskar
livet är formlöst
konsten är det inte
Lena Andersson Sommar i P1 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar