När kockkniven skär fingret så köket blir rött
tar jag ett plåster på såret
När foten ömmar och smärtan vägrar försvinna
konsulterar jag sjukgymnastvännen
När magen är orolig och illamåendet inte går över
frågar jag doktorn om råd
Men när själen knappt kan andas och tårarna faller konstant
lägger jag mig bara ner och väntar på att det ska gå över
4 kommentarer:
det är de gånger vi finns för att hjälpa varandra, men det har vi inte kommit på än!
jag börjar ana det. lite smått åtminstone.
din dikt träffade mig i hjärtat, det kändes på ett igenkännandevis. den påminner om hur dumma vi människor är ibland och jag skulle nog behöva läsa den varje dag för att påminna mig själv om att bli lite smartare. de två sista raderna fastande hos mig och jag har tänkt på dem många gånger sen jag läste dikten första gången igår. du är bra! :)
tack lollo! du är också bra och värd att "behandla" om du mår dåligt!
Skicka en kommentar