Några dagar har gått av 2008 och diskussionerna går höga om nyårslöftenas varande eller ej.
Blossom Tainton Lindquist kallade dem larviga i Toppform på nyårsdagen. Då är hon ändå personlig tränare och programledare för ett program som bygger på att människor vill förändra sina liv och ger ett löfte om att försöka. Dagen därpå tipsade Kvällsöppet om att ta hjälp av en livscoach för att klara av att hålla löftet, eftersom vi uppenbarligen inte klarar av det på egen hand. Johan Wissman lär ha svarat, på frågan om han skulle ha något nyårslöfte i år, att eftersom man ändå alltid bryter dem är det onödigt att avge dem.
Kanske är vårt problem att vi lovar något som vi måste i stället för något som vi vill? För är det inte så att om jag vill förändra något är det lättare att hålla löftet om den förändringen, än när det handlar om det jag tror jag måste ändra på? Om det finns en önskan om att lägga till eller dra ifrån något i våra liv, tror jag det skulle vara lättare att hålla fast vid nyårslöftet.
Eller sätter vi ribban för högt? Är vi ens realistiska med våra nyårslöften? För vilken totalt otränad person skulle säga att i år ska jag åka Vasaloppet (i mars)? Är det så smart att avsäga sig alla sötsaker under det kommande året? Ett mer uppnåeligt mål skulle kunna vara att man tänker börja träna så man klarar Vasaloppet nästa år eller minska godiskonsumtionen till en dag i veckan. Faran med att gå ut för hårt i början är att man inte orkar hela vägen och ger upp.
På tal om att ge upp .. kan det vara så att när vi misslyckas ger vi upp och återgår utan kamp till våra gamla liv? I stället för att se det som ett tillfälligt bakslag, lära oss något av det och gå vidare. Fortfarande fast bestämda om att hålla löftet, även om det kräver ansträngning. Formuleringen av nyårslöftet skulle kanske vara att man lovar att försöka hålla löftet hela året och inte ge upp vid minsta motstånd?
Själv har jag de senaste åren gett olika slags löften om små och stora saker i mitt liv som jag velat göra något åt. Vissa år har det gått bra andra sämre, men alla löften har påverkat mig på något sätt. De bästa nyårslöftena är de som jag fortfarande ”håller”, det som inte längre är något jag anstränger mig för att göra. Den bästa känslan är när man inser i december att man faktiskt har förändrats under året! Det ger energi att vilja ta sig an ett nytt nyårslöfte!
Blossom Tainton Lindquist kallade dem larviga i Toppform på nyårsdagen. Då är hon ändå personlig tränare och programledare för ett program som bygger på att människor vill förändra sina liv och ger ett löfte om att försöka. Dagen därpå tipsade Kvällsöppet om att ta hjälp av en livscoach för att klara av att hålla löftet, eftersom vi uppenbarligen inte klarar av det på egen hand. Johan Wissman lär ha svarat, på frågan om han skulle ha något nyårslöfte i år, att eftersom man ändå alltid bryter dem är det onödigt att avge dem.
Kanske är vårt problem att vi lovar något som vi måste i stället för något som vi vill? För är det inte så att om jag vill förändra något är det lättare att hålla löftet om den förändringen, än när det handlar om det jag tror jag måste ändra på? Om det finns en önskan om att lägga till eller dra ifrån något i våra liv, tror jag det skulle vara lättare att hålla fast vid nyårslöftet.
Eller sätter vi ribban för högt? Är vi ens realistiska med våra nyårslöften? För vilken totalt otränad person skulle säga att i år ska jag åka Vasaloppet (i mars)? Är det så smart att avsäga sig alla sötsaker under det kommande året? Ett mer uppnåeligt mål skulle kunna vara att man tänker börja träna så man klarar Vasaloppet nästa år eller minska godiskonsumtionen till en dag i veckan. Faran med att gå ut för hårt i början är att man inte orkar hela vägen och ger upp.
På tal om att ge upp .. kan det vara så att när vi misslyckas ger vi upp och återgår utan kamp till våra gamla liv? I stället för att se det som ett tillfälligt bakslag, lära oss något av det och gå vidare. Fortfarande fast bestämda om att hålla löftet, även om det kräver ansträngning. Formuleringen av nyårslöftet skulle kanske vara att man lovar att försöka hålla löftet hela året och inte ge upp vid minsta motstånd?
Själv har jag de senaste åren gett olika slags löften om små och stora saker i mitt liv som jag velat göra något åt. Vissa år har det gått bra andra sämre, men alla löften har påverkat mig på något sätt. De bästa nyårslöftena är de som jag fortfarande ”håller”, det som inte längre är något jag anstränger mig för att göra. Den bästa känslan är när man inser i december att man faktiskt har förändrats under året! Det ger energi att vilja ta sig an ett nytt nyårslöfte!
1 kommentar:
Jag har gett löften som jag vill hålla eller försöka uppnå efter bästa förmåga. Men för min egen del blir det lättare om jag ser de som ett mål eller löfte att försöka än att bara börja. Det är samma sak som med att jag är rätt ekonomisk, de går så mycket lättare att vara det om jag skiver en stadig kassabok.
Nya bloggar gillar jag. Fortsätt skiva på.. väntar me spänning på fortsättning.
Skicka en kommentar