Unwritten - Natasha Bedingfield

I'm just beginning
The pen's in my hand, ending unplanned

Reaching for something in the distance,
so close you can almost taste it

I break tradition
Sometimes my tries are outside the lines
We've been conditioned to not make mistakes
but I can't live that way

Live your life with arms wide open
Today is where your book begins
The rest is still unwritten

Sluta nu

du
du ska sluta nu
sluta trycka ner
mig andra och hon som en gång var
glad uppåt obekymrad

du
du ska sluta nu
sluta skratta
åt mig andra och hon som en gång var
stolt och vågade försöka

du
du ska sluta nu
sluta tro du vet bättre
än mig andra och hon som en gång var
stabil förtroendeingivande sig själv

du
du ska sluta nu

Grønt

Grønt i det grønne
her kommer dagene
nærmere tiden
deler sig ikke
men nærmere solen
her kommer ingen
mennesker frem
men ligger i dybt
korn og fred
og dufter sig nærmere
blåt og gult
hvor en sommer
brat stiger på
og dybt forsvinder

Inger Christensen

Slutet

det är inte förrän man börjar krama
säga hej då
ta farväl
man inser det snart är slut
och slutet är alltid så vackert
allt är så vackert när det snart är över
till och med avskedet blir vackert
på något märkligt vemodigt sorgligt vis
sista gången man gör det där
sista gången man säger det här
sista gången
sista
sista
sista
tänk när sista slutet
faktiskt slutar

all you need is love

hon sa hej
han sa jag älskar dig
så enkelt kan det börja
kärlek utan slut

han sa du
hon sa ska vi göra det nu?
ingen har nånsin känt
så här förut

hon sa jag vet
han sa låt oss tillbringa en evighet
sammanbundna av det vackraste
gjorde de debut

Aftonpsalm

Låt mig spänna bönens vinge;
himlen är så hög ikväll.
Friden svävar över jorden,
viskande vid varje tjäll

Bortom skogen, bortom bergen,
upp mot aftonskyn det hörs
som ett stilla sus av vingar,
som av längtan uppåt förs.

I Betania, när kvällen
bringar doft från ros och slån,
vill i afton tyst jag möta
timmermannens store son

(...)

Mästare! Jag ser dig komma
outsägligt rik och skön;
låt jag röra vid din mantel
med mitt hjärtas tysta bön.
Pälle Näver

Hur man skriver

det enda jag vet när jag ska skriva en bok (...)
och pappret är lika tomt som självförtroendet
är att det bara är att sätta igång
börja någonstans 
var som helst 
och sen fortsätta tills det händer något
till slut händer det något
skillnaden mellan den som når fram och den som inte gör det 
är att den förra inte ger upp fast det är dåligt

även texter som blir bra har varit dåliga
att stå ut med att skriva dåligt
att det är klanglöst trivialt och träigt är det svåraste
verket är sin form
först när det får form är det något att ha
form får det bara när man är så förtrogen med innehållet
att man kan knåda sin figur som man önskar  
livet är formlöst 
konsten är det inte
Lena Andersson Sommar i P1 2008