Låt mig spänna bönens vinge;
himlen är så hög ikväll.
Friden svävar över jorden,
viskande vid varje tjäll
Bortom skogen, bortom bergen,
upp mot aftonskyn det hörs
som ett stilla sus av vingar,
som av längtan uppåt förs.
I Betania, när kvällen
bringar doft från ros och slån,
vill i afton tyst jag möta
timmermannens store son
(...)
Mästare! Jag ser dig komma
outsägligt rik och skön;
låt jag röra vid din mantel
med mitt hjärtas tysta bön.
Pälle Näver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar