du möter Honom där
vid bristningsgränsen
när dina fötter vägrat och
din tanke stannat
ändå har han gått där
hela tiden
i sand och svett och salt
och ökentorka
och gråtit dina egna heta tårar
när vattenkrukan föll ur dina händer
och det som var din räddning
gick till spillo
Han stannar där
vid bristningsgränsen
och fångar upp dej när du sjunker
ner i sanden
förundrar ser du hur
bland smuts och skärvor
en källa springer fram med
självklart vatten
och du får dricka tills
din törst är stillad
då böjer han sej ner och
tvättar dina fötter
Eva B Magnusson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar