Så gott att må gott igen!

jag sitter och tittar ut från min fönsterkarm
jag känner en vindpust andas på min arm
men någonting i luften vet inte vad det är

allt detta glömda, det som jag alltid minns
är bortblåst bland molnen som om det inte finns
den där ändlösa ängslan, den går någon annanstans
jag sitter i ett fönster önskar mig ingenstans

jag sluter mina ögon och jag ser det jag ser
hur vinden drog som en rakkniv och skar mej ner
det enda sanna var sorgen och en gråt som bara kom
som att långsamt kvävas och tappa allt förstånd
ifrån ett vidöppet fönster blickar jag bara ut
snart kommer nog regnet men också det tar slut
jag sörjer inget jag saknar, är glad för det jag har

är bara lycklig att jag lever, att jag finns kvar

åh, det är så gott att må gott igen
åh, det känns som så länge sen

Peter LeMarc