Varje dag börjar med samma gamla vanliga fråga. Ska jag snooza eller kliva upp direkt och få saker och ting gjorda?
Jag vet att jag borde kliva upp och börja göra saker med dagen – fånga den och så, men denna vetskap kompliceras av det faktum att jag för tillfället har någon form av andlig upplevelse. Jag har blivit ett med madrassen. Jag har smält ihop med den. Jag är madrassen. Madrassen är jag. Vi är ett. I evighet.
Nio minuter till, sedan ska jag kliva upp. Jag vill tillbaka till min dröm. Den var alldeles underbar.
Lucy-Anne Holmes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar