Står i kön och börjar så smått bli irriterad över att receptionisten fortsätter prata i telefon och föraningen om att hon ändå inte kommer kunna hjälpa mig när hon väl lagt på växer med minuterna som passerar och då slår det plötsligt till djupt inom mig, spontant och instinktivt bubblar den oförklarliga lyckan fram och sprider sig genom hela kroppen ända fram till leendet jag inte kan hålla tillbaka.
Allt för att du går förbi. Tänk om du visste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar