vila

i vilan
fylls jag åter på
i de ensamma stunderna
får tankarna
- mina tankar -
plats
jag behöver inte
anstränga mig
för att höra dem
ingen avbryter mig
ingen annans tankar påverkar mig
jag tar ett djupt andetag
och stillar mig i ögonblicket

det är det enda sättet för mig att orka med livet
ändå är jag
alltför ofta
alltför nära
den alltför välbekanta väggen

I'm sorry - Tommy Reeve

I know I wasn't there when you needed me the most
I know I didn't care and I was afraid to get so close
Tonight it's getting hard to fall asleep 
'cause it's becoming clear that I broke all into pieces

I'm sorry for your pain
I'm sorry for your tears
For all the little things I didn't know
I'm sorry for the words I didn't say
I'm sorry for the lies

Inspiration, någon?

Jag är dåligt motiverad för mina studier för tillfället. Inspiration att störtdyka i kurslitteraturen uteblir alltför ofta varje dag. Disciplinen har tagit semester för länge sedan.

Något liknande hände förra året. Det som fick mig att fortsätta då var mina kursare. Att träffa dem höll mig ovanför ytan. Att möta människor som delade mitt intresse varje dag gjorde mig glad. Vår passion, det omättliga behovet av att läsa böcker och prata om dem, var det som förde oss samman. Och höll oss samman. Höll mig samman. Dessa likasinnade med samma mål. Samma kärlek. Ingen förklaring. Inget försvar. Enkelt umgänge.

Men nu. Är det lite mer komplicerat. Vi är inte lika. Vi är väldigt olika. Vi har helt olika vardagar mellan lektionerna. Vi använder olika språk under lektionerna. Det är inte alltid jag förstår vad de andra säger. Jag trodde att vi skulle mötas (som ovan) kring samma kärlek. Utgå från samma punkt. Stå och betrakta världen tillsammans. Men ändå finner jag mig - nu även på lektionstid - försvarande min kärlek. Min andra passion. Den som (också) brukar hålla mig vid liv. Men den här gången kanske den blir min död.

Citerar mig själv och P.O. Enquist till sist:

" 'Man kan inte förklara kärlek, skrek hon.' Och jag älskar det citatet..."

(ur Nedstörtad ängel)

ledig lördag

jag älskar ledig tid
jag älskar lugna morgnar med oplanerad dag framför
jag älskar spontana infall med lyckligt slut
jag älskar att försiktigt närma mig det jag försakat alltför länge
men som jag vet jag tycker om
jag älskar att känna att den finns kvar
känslan
förtjusningen
kärleken
jag älskar göra saker jag tycker om
men jag älskar inte att göra dem ensam

Hanna - Melissa Horn

En repris är en repris

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen

Ännu en höstdagjämn(r)ing

Det är så härligt ute! Himlen är klarblå och solen lyser. Sommarens eftervärme är här. Träden sprakar i färgexplosioner. Allting andas ro och frid. Men jag vet vad som väntar. Det här är bara den vackra inledningen som ska locka mig att vilja följa med. I kanten anar jag kylan i vinden. Vi är på väg åt fel håll! Det finns ingen återvändo. Mörka gråa tungsinta dagar ligger framför.

Som med så mycket annat är hösten en paradoxal tid för mig. De vackra färgerna, brittsommarens varma dagar och de skördade frukterna fyller mig med glädje och lust men det mörker som långsamt håller på att inta vår värld kramar sakta men säkert mitt hjärta med sin kalla hand. Långsamt växer paniken inom mig. Det är för sent! Kan vi inte stanna tiden? Vända tillbaks klockan? Till den eviga sommaren.  Men varje år visar naturen på den gamla sanningen: det gamla livet måste dö för att det nya ska kunna födas.

Så här års längtar jag alltid till Österlen. Där kan jag - om än motvilligt - lämna sommaren att dö. Andas in den kalla höga luften. Ett sista andetag innan jag går i ide. För att förbereda det nya livet.

Allergikerns klagan - topp tre*

Glass på Tre Toppar i nybakt våffla
Fetaost
Fil

För många år sedan gissade jag att skulle sakna fil, vanlig svensk fil, om jag flyttade utomlands. Jag behövde visst inte flytta utomlands för det...
Det finns ljuvligt god mjölkfri glass så det är inte så jobbigt att inte kunna äta glass i Åhus på somrarna men fetaost... tänkte idag på en rödkålssallad som förvisso är god utan fetaost men jag anar hur otroligt mycket godare den blir med det där vita strösslat på toppen...

*jag har lärt mig att man ska säga sin topp tre baklänges, dvs trean först, därav ordningen