EM dag 15

Oväntad förväntad guldlycka

Ingenting är omöjligt. Det är inte över förrän det är över. Och allt annat som behövs för att man inte ska ge upp... 

När ska jag börja tro och lita på att mirakel faktiskt sker?

EM dag 6

Överraskningarnas mästerskap

Båda VM-finalisterna går vidare med noll poäng.
Stolpe ut?

Så lätt att ge upp men det finns fortfarande en chans för ett mirakel. 

Stolpe in nästa!

Mera mirakel

Veckan började med världens sämsta självförtroende och håglös blick. Översvämning i lägenheten och en gammal bekant på besök. Inte helt oväntat men definitivt ett ovälkommet besök. Onsdag följde på tisdag och önskad förändring uteblev. Torsdagens chockbesked fick mig trots allt inte ur balans. Men fjorton timmar? Kom igen! Närvarande fanns den gnagande oron inför att behöva bryta under slutspurten. Ett kort men ack så hjärtligt hej på stationen fredagkväll gjorde susen. Kontakt med högre makter fick nästa morgon att börja utan ovilja. En fridfull start i paradisets källare gav resultat. Kanske har kroppen blivit tyngre sen sist men själen är så mycket lättare att det känns.

Mirakel

Mina vänner vill att Gud ska göra underverk. De säger de skulle tro på Gud bara något övernaturligt inträffade. Då skulle de veta att Gud finns. Jag försöker förklara för dem men de vill inte lyssna.

Jag tror på en Gud som utför mirakel dagligen. Små under som att få mig upp ur sängen varje morgon eller att inspirera en trött student att skriva hemtenta när ångesten hälsar på. Mirakel som att trots ännu en besvikelse finna hopp i den hopplösaste av situationer.

Om inte detta är övernaturligt vet jag inte vad.