för allt det som är som inget vill vara.
Jag vandrar i vinden, ett tidevarv går.
Sen är allt det som skrämt mig inbillning bara.
En Karlavagn landar hemmavid,
nu seglar jag bort med min vän på höga moln av frid.
Och evig ro en liten stund.
Och natten som väntar lär oss att drömma.
Den saga som skrev oss, den skrevs av en vän –
en skrift i snön om hjärtats hem.
Om jag vore vacker och gjorde dig glad,
om jag vore den som jag ville vara,
då är jag en älskling på fin promenad
Och ett skyfall av tårar där stjärnor fara.
Ett klockspel i mörkret, hör du det?
Jag följer dess ton överallt till bråddjup ensamhet.
Mitt hus och hem i nattens famn
och näcken som spelar fast ingen dansar.
En främmande fågel. Vem läser mitt brev?
Svarta bläck. Ögon blå. Och kriser och kransar.
En Karlavagn landar hemmavid.
Nu seglar jag bort med min vän på höga moln av frid.
Mitt hus och hem i nattens famn
och näcken som spelar fast ingen dansar.
En främmande fågel. Vem läser mitt brev?
En skrift i snön om hjärtats hem.
Det blåser på månen.
K Lugn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar