Vid bristningsgränsen

du möter Honom där
vid bristningsgränsen
när dina fötter vägrat och
din tanke stannat

ändå har han gått där
   hela tiden
i sand och svett och salt
   och ökentorka
och gråtit dina egna heta tårar
när vattenkrukan föll ur dina händer
och det som var din räddning
   gick till spillo

Han stannar där
   vid bristningsgränsen
och fångar upp dej när du sjunker
   ner i sanden

förundrar ser du hur
bland smuts och skärvor
en källa springer fram med
   självklart vatten
och du får dricka tills
   din törst är stillad

då böjer han sej ner och
   tvättar dina fötter
Eva B Magnusson