I samtal med en familjemedlem kommer det fram hur denne tolkat ett mail från mig. Ett påpekande om en detalj som jag medvetet lagt mig till med efter ett språkligt nyårslöfte. Men även när jag förklarar varför jag valt just det ordet, kvarstår den andres uppfattning om “sanningen”.
Det här är inte första gången som alla andra i familjen till synes har tolkningsföreträde på mitt handlande. Borde inte jag veta bäst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar