Första snön är alltid vitast, den faller tung och tyst nu i natt
Plogbilen kryper nerför gatan och snögubben har en plasthinkshatt
Tänds det en stjärna så följer jag den, det är så lite som håller mig kvar
Spåren efter oss har snön jämnat ut och tystnaden ger mig inga svar
Första snön är alltid vitast och jag vet det var länge sen den föll
De vitaste kristallerna blev svarta och din kind bets av en ny sorts köld
I vimlet av människor har jag sökt din blick för att se om det finns något kvar
Vem jag än träffar och hur det än blir är du aldrig utbytbar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar