En gång åkte jag över landsgränsen och varje dag på andra sidan gränsen var utmanande och gränsöverskridande.
En gång tog jag ett stort kliv ut i det okända, över alla gränser jag någonsin satt upp för mig själv och varje dag i det okända var utmanande och gräns-överskridande.
En gång frågade någon om jag ändå inte skulle ta och gå över gränsen, om det inte var dags, att växa lite till, att våga något nytt. Det kändes till en början alltför utmanande och gränsöverskridande men jag gjorde det ändå.
Utmanande och gränsöverskridande.
Det enda som hindrar mig.
Den enda vägen framåt.
Det enda som hindrar mig.
Den enda vägen framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar