Person A - efter att person B precis berättat att han alltid blir så trött när han är på IKEA: "Ja men det vet vi ju hur det är med män och IKEA." Jaså? Inte jag. Vilket då?
Person C om sin uppväxt: "Min pappa var stabiliteten i mitt liv. Alltså mamma och jag hade (också) en bra relation, ja ni vet ju hur det är med döttrar och mödrar." Igen, inte jag. Kan förstå det men vet inte hur det är.
Är det meningen att jag ska känna till den här påstådda allmänna kunskapen som ingen berättat för mig? Som alla andra oskrivna regler jag inte heller förstår eller försöker anamma. Någon som vill skicka manualen till mig? Och i detta att inte känna igen sig när alla andra nickar, ler och håller med finns också en känsla av utanförskap och att vara på fel plats, med fel personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar