Varför blir jag så provocerad av hennes snällhet? Är det för att i varje god gärning hon utför ser jag hur hon gör sig själv en ogärning? Och är det bara jag som ser annorlunda på hennes omtänksamhet? Den klingar falskt i mina öron. När hon drar ett nytt streck på sin prestationstavla, är det enda jag ser hur ännu ett streck sakta men säkert suddar ut henne.
Man kan vara osjälvisk och snäll men man kan också vara självdestruktiv.
Det heter älska din nästa - som dig själv, inte älska bara andra och utplåna helst dig själv under tiden.
Man kan vara osjälvisk och snäll men man kan också vara självdestruktiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar