Dubbel inlevelse

Jag sitter på rätt sida. Slipper prestera. Behöver inte anstränga mig nämnvärt. Bara ta ansvar för att reglerna efterföljs. Ändå sitter jag där i pauserna och är minst lika nervös som provtagarna. Anspänningen tar kraft och energi från mig. Som om jag själv satt på andra sidan och skrev högskoleprovet. Stressen sitter kvar.

Jag följer raderna i dagboken, dagarna i dåtiden. Jag känner spänningen byggas upp än en gång. Bävar nu liksom då inför ögonblicket. När allting ska hända. När allt hände. Peripetin är tydlig för en gångs skull i mina historier. Det oväntade slutet överraskar även mig.