Kanske måste man ha upplevt det för att förstå hur underbart det är. Detta att inte längre vakna till den totala oviljan att stiga upp och tycka om sitt liv. Detta att vakna till en ny dag och den enda anledningen att vilja stanna kvar i sängen är för att låta drömmarna fortsätta.
Jag har börjat ställa två alarm på morgonen om jag skulle råka somna ifrån snoozningen (vilket händer lite för ofta) :)
SvaraRaderakänner igen det där... förstår inte min otroliga disciplin förra året. vart har den tagit vägen?
SvaraRaderaJag hittade min diciplin när jag böjade jobba. I alla fall den där biten med att tvinga sig upp på morgonen... det där med att gå och lägga sig i tid dock går kanske inte rikigt lika bra alltid :P
SvaraRaderajobb är bra på det viset. man bara måste gå upp. borde hitta mig ett sånt :)
SvaraRadera