Att växa upp

Jag vet jag har kämpat mycket med frågan om vad jag ska bli. Och det finns säkert tusen skäl varför jag ska fortsätta sträva mot svaret. Och troligtvis några till som jag varken vet eller ens kan förstå. Men ikväll kunde jag ändå ana var denna kroniska undran kommer ifrån. När man diskuterar och t.o.m. frågar honom själv! Vad en stackars sexmånadersbebis ska bli. Allvarligt?! Jag måste sätta ner foten den här gången. Han är ett underverk. Han behöver inte bli mer än så. I mina ögon är han perfekt.
Det gäller för alla andra också. Inklusive mig själv.