Scenminnen

Träder in i svarta lådan. Tvekar. Har inget att komma med. Scenvana - någon? Ursäktande förklaring. Min erfarenhet är inte så stor. Har bara dansat i ett spex. Annars håller jag mig till dekor och rekvisita.

Dagarna i lådan går. Sanningen kommer fram. Långt tillbaka i minnet. I tiden. Hittar jag: danske wienerbrød med chokolade i midten och det är jag som säljer dem! Roliga timmen. Mellanstadiet. Jag fick vara med de äldre eleverna. Scenskräck obefintlig. Ännu inte påhittad.

Ett år senare. Flickrum på landet. Kompisarna samlas för att skriva pjäs till skolans årliga kabaré. Vi övade i många timmar. Mycket fniss. Slutlig succé.

Långa korridorer. Som i skolans dikttävling blev till ett fängelse. Fylls med människor i vita lakan. Jag ser Jason och Medea. Euripides skymtas i bakgrunden. Det var bara den första. De andra är fortfarande gömda i minnets märkliga arkiv. Gymnasiet. Dramatik på svensklektionerna.

Ofrivillig intervjuare på folkhögskola. Dubbla tal till bästa vännen. Givet spex på bröllop. Listan kan bli längre. Ursäkten för att inte ha någon scenvana känns nu ganska tom. Allt bagage räknas. Allas förflutna finns med. På scen. Det jag ser och det jag bara minns.