Skrivövning

Tänkte försöka dela med mig av vad jag skriver i skolan. I går fick vi i uppgift att skriva prosalyriskt om idrottsgrenar.

Han står och väntar. Längst bort i sitt hörn. Fullt koncentrerad med blicken på bollen. Han har lyckats stänga ute alla ljud. Det är som om han var i en egen värld. Ändå är han så närvarande man kan bli. Det är ett krav. Plötsligt kommer bollen mot honom. Han tar några steg framåt. Fångar bollen i farten. Ett, två, tre. Han är flera meter upp. Sträcker ut armen.
Hänger.
Hänger.
Hänger.
Tiden står stilla.
I axeln börjar en vridning som långsamt förflyttas genom armen ut i handen. Bollen skruvas bort mot målet. Målvakten har inte en chans när bollen ändrar riktning på väg mot honom. Nätet dallrar till och domaren blåser i sin pipa. Det som kändes som en evighet har bara tagit några sekunder. Matchen fortsätter nästan obemärkt.

Som en fulländad symmetri lämnar de sina trampoliner exakt likadant. Deras vältränade kroppar flyger genom luften. Trotsar alla tyngdlagar. Välinövade skruvar får jorden att snurra. Sträckta ben i pik roteras runt, runt. Ett stilla fräs avslutar den sagolika uppvisningen.
Vattenytan är åter spegelblank.