18 juli 2008

Havet

Marie Fredriksson visste inte hur rätt hon hade den dagen hon skrev Ett hus vid havet.

Efter att ha tillbringat många långa somrar vid havet och inte längre ha möjlighet till det mer räcker det med två dagar i rad vid den lokala stranden (många cykeltramp bort) för att väcka min abstinens till liv igen. Jag bara måste ha den stugan hon sjunger om!

Vågor som slår mot stranden
Havsbad närhelst andan faller på
Måsarnas sång
Sand överallt och då menar jag verkligen överallt
Doften av tång
Vackra vemodiga ljusblå solnedgångar som ackompanjerar kvällspromenaderna längs vattnet bättre än något annat
Ge mig!

Hur klarar jag mig utan det här?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar